Hur som helst; när han satt vid sin flygel och underhöll kalmarpubliken på sitt helt underbara, oförutsägbara sätt så försökte jag få en bra bild på honom (att plåta pianister är inte helt lätt, de är oftast helt upptagna med att kolla partitur eller handsättning). Varje gång jag höjde min Olympus OM-1 så släppte Povel händerna från klaviaturen och grabbade tag i en liten Kodak Instamatic och tog en bild på mig, till publikens stora förtjusning.
Två av mina mest omhuldade proggskivor är: Fläsket och Extra Vaganza med/av Mikael Ramel, hans Zappa-influenser har alltid inspirerat mig.
Jag vet inte om någon i teaterföreningen kommer att träffa Ung-Ramlarna*, men om så är fallet…
Fråga då gärna om Povel hade film i sin Instamatic?
Vore kul att se en ung version av mig fotograferandes en musikalisk ordekvilibrist som Povel.
Örjan Kristenson.
