Annons

Sonny Johansson 70 år

Idag fyller Sonny Johansson 70 år. Det firar vi på Landskrona Direkt med att gräva i arkivet för att minnas en lunch för nära nog på dagen fyra år sedan. En minst sagt glad tillställning där skrattet hela tiden var närvarande.

Idag lyfter vi på BoIS-kepsen för stadens store legendar, Sonny “Kung Sune” Johansson som fyller 70 år!
Vi önskar jubilaren en härlig dag i familjens och goda vänners lag. Själv grävde vi fram en profilintervju vi gjorde 2014.
Den liksom “Kungen” håller än idag.
Trevlig läsning!

Annons
 

Profilintervju gjord med Sonny Johansson den 4 november 2014

Sonny Johansson är utan tvekan en av de största profilerna vi någonsin kommer att göra en intervju med, såväl fysiskt som i Landskronabornas hjärta.
Idag är han fotbollspensionär och om ett knappt år slutar han sin halvtidstjänst på Landskrona kommun.
– Det första jag ska göra är att sätta mig i en gungstol i 14 dagar och sedan ska jag börja gunga, säger han och skrattar.
– Skämt åsido. Jag ska inte göra något speciellt. Den stora skillnaden blir att jag kommer att sova någon timme längre på vardagarna. Annars kommer livet att se ut ungefär som idag

Innan vi börjar prata fotboll – kör en snabb historisk redovisning av ditt idrottsliv.
– Som grabb höll jag till mycket i Tyghuset under vinterhalvåret när det inte var fotboll eftersom mina bröder och min pappa var där. Där spelades det handboll och bordtennis samt utövades brottning och boxning. Där var man med lite överallt. Jag spelade handboll i Wargos juniorlag och jag var med i brottningen eftersom både min far och mina bröder brottades. Jag gick matcher tills jag var 17-18 år. Men mest av allt blev det pingis i Landskrona GIF. Jag spelade som högst i division 1 och mötte bland annat Kjell ”Hammaren” Johansson som spelade i Sölvesborg. Jag blev dessutom skånsk juniormästare i lag.

När, var och varför började du med fotboll?
– Vi växte upp på Gripen och spelade mycket fotboll på gården efter skolan och på loven. Jag minns hur tanterna som hängt tvätt ofta jagade oss och även gårdskarlen försökte sno bollen av oss. En av mina bröder, Åke, var materialförvaltare i BK Landora och min mamma tvättade deras tröjor som fick hänga på tork på gården. Därför började jag i Landora som 10-åring. Det blev att man cyklade runt överallt. Till IP, Exan och Borstahusen. Där spelade Atleten längst ner vid havet där campingen låg senare.

De skånska juniormästarna BK Landora 1966. Sonny Johansson stående med armarna i kors. Foto: Anders Hilding.

…jag gjorde 1-0 när det återstod tio minuter av matchen

Vem var den stora idolen när du var liten?
– Naturligtvis var Hasse ”HP” Persson en stor idol även om han slutat då men jag gillade även Djurgården eftersom brorsan bodde i Stockholm och brottades för dom och i DIF spelade Leffe Eriksson och Gösta “Knivsta” Sandberg. De var också idoler.

DM-mästare som 18-åring med BK Landora. Vad minns du från finalen?
– Det var 1966 mot MFF och vi spelade i el-ljuset på Idrottsplatsens A-plan. Jag var 18 år. Där var nog 7-800 på läktarna. MFF var Svenska mästare nästan varje år så de var stora favoriter. I laget spelade bland annat Staffan Tapper. Men jag gjorde 1-0 när det återstod tio minuter av matchen. Jag kom fri från höger inner-position och rakt mot mål. Sen sköt jag. Jag minns att bollen satt i målvaktens bortre gavel. Det var fantastiskt. Vi slog även HIF med 2-1 i semifinalen och det var också stort.

Två år senare försökte Djurgården och Claes Cronqvist locka dig till Stockholm men så blev inte fallet. Du hamnade i BoIS 1968 och blev klubben trogen som spelare i 17 år. 637 matcher och hur många mål blev det egentligen, 309….eller?
– Eller 310. Det säger dom ju. Jag vet inte. Jag har inte hållit räkningen. Jag har haft en oerhört stor glädje av att spela i BoIS. Okej, man skulle ju gärna blivit proffs men då kanske man inte hade varit den man är för BoIS idag.

23 år efter avslutad karriär, hälen som satte stopp, korar Offisides läsare “11 Allsvenska Hjältar” och något överraskande för tidningens redaktion hamnar 1970-talets allsvenska skyttekung i topp. En journaliststudent, Erik Almqvist, skickas till Landskrona och följer dig under fem dagar tillsammans med den eminente fotografen Roland Bengtsson. Hur kändes det att vara så påpassad, dom var ju ända inne i bastun?
– Jag tyckte det var rätt så roligt att bli så påpassad. Så det ställde jag gärna upp på. Det är klart att man någon gång tyckte att det blev lite mycket när dom var med överallt men mest tyckte jag att det var roligt att bli uppmärksammad.

Fotbollstidningen Offside utsåg Landskrona regent till Allsvenskans meste kultspelare genom tiderna.

Jag gjorde ju aldrig bort mig när jag spelade i landslaget

Killen som skrev blev ju något år senare rent av korad till årets journalist. Vad tänkte du när du fick beskedet att du var Sveriges största allsvenska hjälte?
– Jag hade faktiskt ingen aning om att jag hamnat i topp innan Erik Almqvist ringde och berättade. Det var en fantastisk känsla.

Var hedersbetygelsen rent av en revansch på förbundskapten Georg ”Åby” Erikssons styvmoderliga behandling av dig?
– Ja det kan man säga. Det var trist att jag inte fick spela mer än tre landskamper. Jag gjorde ju aldrig bort mig när jag spelade i landslaget. I Köpenhamn gick det hur bra som helst och mot Island gjorde jag matchens enda mål. Sedan hoppade jag in mot Östtyskland i Stockholm. Sedan var jag med i VM-kvalet mot Norge men då fick jag helt plötsligt sitta på läktaren. Björn Andersson blev skadad och då hämtade Åby in någon annan. Och när sedan Ralf Edström och Benny Wendt skadades under matchen så fick han byta in mittfältare. Jag mötte Åby i hissen senare på kvällen och då sa han att han skulle vilja ha mig som avbytare. Jag sa till honom att det var så dags att tänka på det då. Sedan var jag med i 40-mannatruppen inför VM i Argentina 1978 men jag åkte i den sista gallringen. Jag minns att jag fick såväl en kostym jag skulle ha på som att visumet var klart. Det hade varit roligt att vara med i Argentina.

Har du kvar kostymen?
– A i helvete… hahahaaa…. Den var ful, brun/beige. Jag hade den i samband med någon landslagsträff men inte annars.

Alla vi talat med är ense om att du är en av de största spelarna i BoIS genom tiderna, inte bara fysiskt. Stor och stark men även snabb när du väl fått upp farten. Så bra var du att du för evigt är kallad kung. Var det något du kunde blivit bättre på?
– Jag kunde väl blivit bättre på allt. Man tränade på allt. Jag var inte så snabb på små ytor men annars tycker jag att jag klarade mig bra trots min storlek.

När och av vem kröntes du till kung?
– Jag tror att det var Kalle Berggren som sedan grundade Landskrona Direkt. Han var en mycket stor supporter och då vi en gång skulle möta Malmö FF på IP så lyftes Bosse Larsson fram som Kaiser Bosse och då kontrade Kalle med att jag skulle kallas Kung Sune.

Hade du några fula knep som du körde när inte domaren såg?
– Det hände att jag ställde mig på någons fot i samband med någon hörna men annars var det lugnt. Det var inte alls som idag att man drar i varandras tröjor eller omfamnar varandra. Som det är idag så kan domaren blåsa straff vid varje hörna och dessutom dela ut gula kort. Varningar på min tid var sällsynta och utvisningar var nästan sensationella då.

Hände det att du filmade till dig straffar och frisparkar?
– Nej, det gjorde jag aldrig. Jag försökte alltid att spela och stå upp.

Jobbade ni heltid vid sidan om fotbollen?
– Ja. Det var väl 1976 eller 1977 som vi två dagar i veckan började träna klockan 15. Men då jobbade man till klockan 14. Jag tror det är bra. Man ser många idag som kanske lägger 2-3 timmar med fotbollen men sedan sitter de hemma. Det kan inte vara bra. Många tjänar ju inte så att dom kan försörja sig.

Sonny Johansson blir fundersam när landslaget och den uteblivna proffskarriären kommer på tal.

…jag blev avstängd från all typ av idrott under ett helt år

Holländska AZ 67 fick upp ögonen för dig och Gyxa men BoIS skulle ha för bra betalat. Det fanns inga agenter på den tiden som kunde stötta er. Hade du önskat att så var fallet?
– Ja. Då hade jag säkert blivit proffs. På den tiden gjorde klubbarna upp och sedan var det upp till spelarna själva att förhandla kontrakt. Förutom AZ så var Hamburger SV och Grasshoppers intresserade och de var till och med här i Landskrona på Hotel Öresund. Första gången någon hörde av sig var hos Claes Muck af Rosenskjöld 1972. Det var den Belgiska klubben Royal Daring som var intresserade men även det rann ut i sanden. Det var betydligt svårare att bli proffs då. Man skulle ju helst ha spelat en hel del i landslaget.

Var det inte så att du och Gyxa höll på att missa båten till Köpenhamn när ni skulle till Holland?
– Nja… Gyxa var ganska sen men vi hann. Jag minns att jag ställde mig själv frågan om han lurat mig. Han hade mycket hyss för sig… hahahaha.

Hur gick det där nere då?
– Vi spelade en match som vi vann med 4-0. Jag passade fram till ett men tvingades av planen efter en halvlek. Jag hade ont i ljumskarna. Gyxa spelade hela matchen samt en till. Men några proffskontrakt blev det inte. Dom ville inte betala vad BoIS ville ha.

Nu kommer frågan som du bävat för. Kan du berätta några BoIS-anekdoter som är preskriberade?
– Jag har inte några direkt om BoIS men under min tid inom pingisen hände det en sak som togs allvarligt. Vi skulle möta Landskrona BTK i en betydelselös match. Jag var själv ung och ville spela men spelarna i LBTK och mina äldre lagkamrater satte sig ner och kom fram till att vi skulle hoppa över matchen och säga att den slutade 5-5. Det hela uppdagades dock och jag blev avstängd från all typ av idrott under ett helt år. Det var förkrossande eftersom jag själv var så ung och förstod inte riktigt vad de äldre ställt till med. Men Ingmar Atteryd i Landora och Claes Munck af Rosenschöld i BoIS överklagade min dom eftersom jag inte hade varit delaktig och de lyckades få ner avstängningen till att gälla sex månader och bara inom bordtennis. Det betydde dock att jag missade en J-EM-landskamp i Turkiet i februari. Då var jag nedstämd. Domen hävdes inte förrän i april då fotbollen i Landskrona började. Det var en tradig historia.

Lite roligare är storyn om när Stefan Nilsson busringde till Krister Kristensson i Malmö FF…
– Det var derby på IP mot MFF och plötsligt så sparkar Krister Kristensson mig rakt över vadbenet med full kraft bakifrån. Konstigt att inte benet gick av. Jag blev ordentligt öm. Jag frågade honom vad fan han gjorde och sa till honom att han var en jävla dåre och fick till svar att jag skulle ge fan i att ringa honom om nätterna. Jag stod som ett frågetecken. Vi pratade lite om det och han sa nåt om att jag hade ringt men saken föll i glömska. Senare dök de upp några MFF:are i BoIS, Tommy Larsson och Claes Malmberg och då tog vi upp det. De sade då att någon hade ringt Krister mitt i natten klockan 3 innan derbyt och presenterat sig som Sonny Johansson i BoIS. Jag skulle då ha sagt till honom att jag gärna ville spela i MFF och om inte han kunde ordna det. Långt senare kom det fram att det var just Stefan Nilsson som busringde. Han låg i lumpen då.

Knut “Buckla” Hansson och Hasse Persson hyllar Sonny Johansson. Foto: Anders Hilding.

…han fick in dödsgreppet

Vi hörde att du en gång förlorade en brottningsmatch i en buss mot Jerry Rosengren. Borde du inte klarat av honom med din fysik och historia som brottare? Eller har du någon dålig ursäkt?
– Då måste han ha överraskat mig bakifrån… hahahaaaa… Jag minns det vagt. Han sa att han fick in dödsgreppet. Det var nåt med att han hade fått min rock om min hals och att jag inte fick luft. Men det ska sägas att Jerry Rosengren inte var någon klen kille. Han var en mycket bra handbollsspelare och inte alls liten. Men det slutade nog med att jag fick väck honom.

Det var inte bara i Sverige som ni åkte runt i och spelade fotboll. En hel del äventyr har gått utomlands. Bland annat hörde vi att ni bodde i den dåvarande rumänske diktatorn och presidenten Nicolae Ceaucescus hotell. Hur var det?
– Det var 1973 och vi skulle möta Rapid Bukarest i cupvinnarcupen. Vi förlorade med 3-0 på en stor gammal arena. De var ju proffs hela gänget och mycket duktiga. Deras målvakt var stor som en jävel, huvudet längre än mig och mycket bredare. Honom drog man sig för att springa ihop med. Om det sedan var Ceaucescus hotell vet jag inte men det låg mitt emot palatset. Men BoIS-fansen som bott vid en badort innan matchen festade med oss på kvällen efter matchen och de sov över på våra rum. Man umgicks med fansen på ett annat vis då. Man var ju kompis med många. Det var roligt.

Landskrona BoIS i Israel här vid ett besök vid klagomuren, Sonny Johansson, Ronnie Sörensson och Jerry Rosengren. Foto: Anders Hilding.

Bosse Augustsson blev utvisad innan matchen hade börjat

Ni var även i Brasilien. Vad gjorde ni där mer än spelade fotboll?
– Det var en kombinerad fotbolls- och semesterresa efter säsongen. Vi bodde först i Rio en dryg vecka och spelade en match utanför stan. Det blev en del fotboll för att resan skulle kunna dras på skatten tror jag. Sedan flög vi till Bela Horizonte och mötte Minero. De var mästare i sin region och jag tror att vi förlorade med 1-0. Vi reste dit i ett jävligt risigt plan. Det riste rejält och där var hål i planet. Jag var livrädd när vi skulle landa. Någon föreslog att vi skulle åka buss hem men det skulle enligt brassarna vara mycket värre. De körde som galningar där. När vi skulle åka en taxibuss upp till Jesusstatyn så körde chauffören som en dåre. Han körde om i kurvor och så. Där satt ett äldre par där framme och när vi kom upp så skällde dom ut honom så in i helvete. Det var livsfarligt. Sedan var vi även i en stad söder om Rio och skulle möta Campos och den matchen var något för sig själv. Det började med att Bosse Augustsson blev utvisad innan matchen hade börjat. Bollen låg på mittpunkten och han tyckte att den var säckig. Därför sparkade han ut bollen för att få in en ny. Detta var dock inget domaren gillade så han gav honom rött kort direkt. Sedan började matchen och publiken kastade in hela skalade apelsiner på oss när vi hade hörnor och vid ett tillfälle kastade då Krister Jakobsson tillbaka en apelsin och då åkte han också ut. När vi sedan kom in i omklädningsrummet efter matchen så hade tjuvar varit framme och stulit en hel del värdesaker och när vi väl skulle på bussen så stod där uppretade ungdomar och började slita och dra i våra prylar. Jag fann för gott att kasta min väska med skor och allt och kliva på bussen.

Du är väl inte den som alltid stått längst fram när det skulle busas?
– Nej, men Gyxa hade mycket skit för sig. Busringningar och så. En gång när vi skulle spela match i Stockholm så satt vi på vårt rum. Det var en premiär. Då ringde Gyxa till Claes Muck af Rosenskjöld, som alltid var med på resorna, och presenterade sig som Bobby Byström från Dagens Nyheter och sa att han ville ta Munken på pulsen inför premiären. Dom snackade på. Efter att vi vilat så fikade vi och hade genomgång av matchen och då kommer Munken in och säger att nu har Bobby Byström ringt. Alla visste ju att det var Gyxa som ringt så vi visste knappt var vi skulle ta vägen. Han hade mycket sådant för sig. Det gick dock aldrig till några elakheter.

Spelar du Fifa 15?
– Nej jag spelar inte någon typ av spel på skärmar. Ett tag körde jag Wordfeud på mobilen och något annat men det gör jag inte längre.

Till skillnad mot förr så är fotbollen idag en hel vetenskap även utanför planen. Dietister, massörer, sjukgymnaster, naprapater med flera. Hur var det när ni spelade?
– Då fanns det tränare, lagledare och massör. Sedan hade vi läkare på matcherna med det var vanliga praktiserande läkare och det var sådana vi besökte om vi var skadade. Beträffande kosthållning så var det något som vi skötte helt och hållet själv. På matchdagar hemma hände det dock att vi alla åt middag tillsammans på Örenäs.

Sen har vi ju alla experter och analytiker på TV med skärmar, pennor och andra pekdon som tipsar och visar hur det ska gå till. Brukar dom ha rätt? Borde de inte vara tränare istället?
– Det är alltid lätt att sitta och peka och tycka i efterhand. Men så funkar det inte på planen och det vet dom själv. Om de ska vara tränare eller ej vill jag låta vara osagt.

Nock snackat om fotboll. Du heter både Sune och Sonny. Kan du förklara det en gång för alla?
– När jag skulle döpas så påstod prästen att jag inte fick heta Sonny, vilket mina föräldrar ville, för att det var ett utländskt namn. Då valde dom att jag skulle heta Sune. Men jag kallades ändå för Sonny och när jag väl var vuxen så tog jag bort ett av mina mellannamn och ersatte det med Sonny. Så nu heter jag Sune Sonny.

Vad var det för ett namn du tog bort?
– Hartvig. Jag fick namnet efter en morbror eller något som jag skulle ärva. Men det blev inget av det. Som grabb tyckte jag inte att det var något speciellt trevligt namn.

För dom är fotboll och att ha spelat i BoIS och i landslaget stort

Du jobbar på Dammhagsskolan nu. Känner ungarna till din fotbollshistoria?
– Nej, inte nu men när jag började där som vaktmästare 1982 så spelade jag i BoIS. Då gick bland annat Issa Manglind, Mats Andersson och Mats Svensson på skolan och visste så klart vem jag var. Men nu är det lite si och så. Jag är inte vaktmästare längre så jag rör mig inte så mycket bland eleverna. Men det sker att jag har ärenden in i klassrum ibland och då händer det att lärarna berättar för eleverna vem jag är. Det brukar bli uppskattat. Framför allt bland killarna från andra länder som gillar fotboll. För dom är fotboll och att ha spelat i BoIS och i landslaget stort.

Du på trummor och Gyxa på trumpet. Det vore väl något på en framtida Rude BoIS spelning?
– Hahahahaaa…. Det har ni koll på. Det var en gång i Tjeckoslovakien efter en match i tipscupen. Det hade varit fest med ett band i källaren på vårt hotell när vi kom hem. Jag satte mig och bankade på trummorna och jag kan ju inte spela. Jag kommer inte ihåg vad Gyxa tog upp och spelade på men jag tror inte det var någon trumpet. Det hade nog inte det bandet. När vi hade slutat att spela så kom Kenneth Hjertsson och frågade om orkestern hade slutat. Då skulle han ner och dansa.

Du var med och rullade ut “Rädda Varven – banderollen” 1978 på Ullevi. Har du gjort några andra politiska statements?
– Nej inte direkt. Jag var dock med i en kampanj för polisen för några år sedan där man skulle få folk till att våga vittna i rättegångar.

Enligt den kinesiska astrologins månkalender är du född år 4646. Ditt element är enligt samma kalender jord och ditt djur är råtta. Har du någon spontan känsla eller kommentar?
– Det där med råttor tyckte jag inte om och jord förknippar jag med ”av jord är du kommen”… så det får allt vänta.

Du fyllde år den 17 oktober och några andra som har födelsedag samma datum är Anne-Lie Rydé, Marshall Bruce Mathers III (Eminem), Kimi Räikkönen och Roger Pontare. Vem av dessa skulle du inte vilja ha som granne och varför?
– Jag vet inte vem han med det långa namnet är.

Det är en världskänd rappare.
– Då säger jag honom. Jag vet inte vem han är men jag gillar inte hiphop.

Vem ska du fira nyår med?
– Tillsammans med Tommy Gyxa Gustavsson och Ronny Sörensson samt våra respektive. Vi firar alltid nyår hos oss, påsk hos Gyxa och sedan har vi en sommarfest hos Ronny i Rydebäck varje år. Det är trevligt med sådana traditioner. Det brukar bli god mat och dryck och sen snackar vi skit… hahahahaaaa.

Sonny, Tommy och Ronny var ju en gång i tiden tränare i BoIS. Hur ser ditt fotbollsengagemang ut idag.
– Sedan jag slutade i Billeberga så har jag lagt allt på hyllan. Jag känner att jag inte har kraft nog personligen. Jag är dock med i föreningen Gamla BoISare och jag hoppas att fler engagerar sig. Det är inte så många från vår generation. Det hade också varit kul om de som är lite yngre än oss varit med.

1968 drar Sonny Johansson på sig den randige BoIS-tröjan och spelar sedan i klubben i 17 år.

Allt annat än fotboll
Namn: Sune Bror Sonny Johansson
Född: 481017
Familj: Fru, tre barn, fem barnbarn
Kör: Som United-fan kör jag Chevrolet Cruise
Mil till fots: Jag går långt varje söndag och tidigare gick jag även på mina lunchraster. Men hur många mil i veckan det blir vet jag inte.
Timmar på gymmet: Cirka 3 i veckan. Det blir då roddmaskin och styrketräning.
Timmar i bastun: 1,5 i veckan inne och ungefär lika lång tid utanför där vi är ett gäng som sitter och snackar skit.
Äter: Varierad husmanskost på vardagarna och sen försöker vi festa till det lite på fredagar och lördagar.
Dricker: Gärna en öl innan maten och sedan rött vin till. Jag är inte så glad för starkare men det händer att jag tar en Calvados efter maten. Det är gott.
Läser: Just nu läser jag en tjock jävla bok om Messi. Och innan läste jag om Percy Nilsson. Det var mycket intressant. Jag fick en helt ny bild av honom. Jag gillar biografier. Men det blir även en deckare då och då.
Film: Det är jag ganska dålig på. Senast jag var på bio var i våras då jag såg Frozen på Bio Maxim med mitt barnbarn.
Röstar: Ja, självklart.
Hobby: Jag gillar att tippa på hästar. Spelar inte så mycket, kanske för en hundring i veckan. Såg att Issa Manglind tipsade på Facebook förra veckan och de som la de 120 kronor systemet kostade drog hem 18 000. Jag tippade dock själv vilket jag brukar göra och jag fick inte hem något. Jag har aldrig vunnit stort.
Lyssnar på: Radion
Dold talang: Det vet jag inte om jag har någon. Den är i så fall dold.

Bara fotboll
Skönaste och/eller viktigaste målet du gjort: 1970 kvalade vi till allsvenskan och mötte Skövde i Göteborg. De var tvungna att vinna med två mål och ledde med 2-0 när jag nickade in reduceringen till 2-1. Sedan gjorde vi även 2-2 och därmed gick vi upp i Allsvenskan. Det var även kul att möta MFF i allsvenskan året efter. Då gjorde jag två mål på Malmö stadion inför 27000 åskådare.
Skönaste segern: Det var nog kvalmatchen mot Skövde i Göteborg 1970.
Jobbigaste förlusten: Det var flera matcher när vi åkte ur allsvenskan 1980. Vi började säsongen med att först vinna över Sundsvall med 4-0 och sedan över Norrköping med 4-1. Därefter spelade vi 1-1 mot Djurgården och sedan var det slut på det roliga. Vi tog inte många poäng efter det.
Tuffaste backen du mött: Roy Andersson och Krister Kristensson i Malmö FF var grymma att möta.
Bästa kollegan på topp: Jag och Mats Aronsson fungerade mycket bra ihop. Jag vill också framhålla mitt samarbete med Tommy ”Gyxa” Gustavsson.
Favoritliga: Bundesliga
Favoritlag utomlands: Manchester United och Borussia Dortmund
Din första tipsextramatch: Jag tror det var antagligen Wolves mot Sunderland 1969. Jag låg i lumpen då. Det som sitter på näthinnan är de dyngiga planerna.

Ingen stoppar Sonny. Här trycker han in 2-0 i den allsvenska kvalmatchen 1970 mot Sandviken.

Klackens hyllningssånger till Sonny Johansson

309 mål
Och ett jättevrål
Han är vår store idol
Sonny Johansson, Sonny Johansson
Kungen Johansson

* * *

Sune slå nu till
Sune slå nu till

***

Vi mötte Kung Sune vår store idol
när vi vandrade från Glumslöv till IP
Han var stor, han var stark
Nummer 10 på sin särk
Och han sjöng för oss alla denna sång

Heja BoIS, Heja BoIS…

Vår kapten gav sen order att vi skulle hissa flagg
så vi hissade den randigt vit och svart
och i samma stund så blåste jag röken av min tagg
och Svidde han moonade sin stjärt

Heja BoIS, Heja BoIS…

Vi närmade oss ståplats och klacken mitt på
och tillsammans äntrade vi upp på den
men i mitten står en lång man som jag nu återser
Jonny Wiklund, min gamle barndomsvän.

Heja BoIS, Heja BoIS…

– Jag blev hard up på kinesen, jag blev rånad på Råå
jag har suttit hos Frontline uti pant
men jag gifte mig med dottern till Masse Grisatasse
sade Jonny, det är hemskt men det är sant.

Med den feta bitchen kom jag så till Hellsingborg
utan pass och pengar står jag på ett torg
när en man i sliten skinnväst plötsligt fram emot mig går
Black & Whites kapten Herr Hansi Josefsson.

– Se goddag, Jonny wiklund, säger Josefsson
vad i herrans namn gör du i Hellsingborg
jag förstår om du är drabbbad utav sorg
när du vandrar här i pestens Högaborg.

Nej gaska nu upp dig och sjung med i våran sång
du ska veta att den är förbannat lång
en hyllning det är, till laget vi håller kärt.
Vårat älskade Landskrona BoIS.

Heja BoIS, Heja BoIS…

-Jag blev klädd i randiga kläder, jag fick låna tio spänn
och på Linjen blev jag av med mina skor
men vad gör väl det, när jag åter får se
Staden som är vackrast på vår jor´

-Men så snodde jag en cykel och jag mönstrade dess däck
och vid Statoil körde jag över några djur
tigrar, lejon, elefanter som rymt från Spiggens Zoo
som du varit hos någongång, eller hur?

-Men den resan var värst ut av alla, det sant
syd om Sandvången cyklade jag in i en balkong
ut ur huset smet en finne och rök på en gammal tant
vrålet blandades med stön och segersång.

Heja BoIS, Heja BoIS…

-Det var självaste nemesis från Storgatan min vän!
Snart var bara jag och cyklen kvar.
Och när tanten gått så fick vi ändå trampa igen
och drev in på GEA-torget på en bar.

-Men nu säger jag adjö för våran Hansi går från bord.
-Ja men Jonny, cykeln vem fick den?
-När vi träffas nästa gång skall jag besvara dina ord,
vi ska till IP och heja BoIS igen.

Heja BoIS, Heja BoIS…

Efter halvårs uppehåll då är allt under kontroll
det är bara ölen som ska flyta ner
och när ölen flutit ner och målen de blir fler
ska vi sjunga denna sång till vårat BoIS.

Heja BoIS, Heja BoIS…

Under månader som gått har vi lärt oss och förstått
att vårt BoIS de kommer ligga upp i topp
och när matchen den är slut och publiken den går ut
skall vi sjunga denna sång till vårat BoIS.

Heja BoIS, Heja BoIS…

På väg till den kombinerade lunchen och profilintervjun träffade Sonny Johansson på Anders “Zoom” Håkansson.
– Honom får ni göra en profilintevju med. Är du redo nu Zoom?

Annons
Annonser






















Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser