Strax efter valet 2014 släppte Tony Johansson sin debutroman, ”Den tredje passageraren”, en politisk thriller som tog avstamp i Landskrona.
Nu med bara ett par månader kvar till valet är det dags för en ny bok i samma genre, Smugglaren, där några lekande barn hittar ett svårt bränt lik i strandkanten utanför Borstahusen.
– Själva boken börjar med ett misslyckat tillslag på obestämd plats i Landskrona men intrigen i sig börjar med att ett lik flyter i land precis norr om Lill-Olas badbrygga, berättar Tony Johansson när vi slagit oss ner i skuggan i allén längs med vallgraven.
– En av de där kolonierna kommer Gert Lundström att äga i bok nummer tre, säger författaren och pekar mot de pittoreska stugorna på vallen.
Gert Lundström, grundaren av nättidningen Landskronadigital, har till denna bok gått upp i vikt, avslöjar Tony Johansson.
– Han är på gott humör. Men salladsdieten var inget sätt att leva.
Det är polischefen i Landskrona My Englund och journalisten Erik Larsson som återigen intar huvudrollerna. Han har dock svårt smälta in i gemenskapen på sitt nya jobb på Sydsvenskan. Arbetet med att skriva en bok om flyktingkrisen upptar hela hans intresse. Han är måttligt road av uppdraget att skriva om den döde mannen på stranden, men allt förändras när en ung försvunnen flyktingpojke spolas upp på samma plats.
Recensenterna talade senast om ett språk som var rappt, tempofyllt, smart och annorlunda. Boken var en bladvändare som talade till både hjärta och hjärna. Hur känns det med så fina recensioner?
– Det var precis den typen av bekräftelse som behövdes som debutant. Jag har tidigare skrivit cirka 250 artiklar och essäer. Att då gå över och skriva thrillers eller deckare är ett helt annat språk. Och det är klart jag undrar om det håller. Är det bra nog? Det sa recensenterna och läsarna. Den sålde bra och kom rent av ut i Finland. Jag fick dessutom en dansk agent, samma som Henning Mankell.
Då är frågan om Smugglaren är lika bra och smart? Hur skulle du recensera dig själv i en baksidestext denna gång?
– Tempofylld spänningsroman som inte väjer för några av vår samtids mest spännande frågor.
– Språket är enkelt. Jag vill berätta en rapp historia. Smugglaren är dock än mer aktuell än vad den Den tredje passageraren var. Historien nu utspelar sig mitt i flyktingkrisen för två år sedan och som än idag är lika aktuell, inte minst i den politiska debatten. I det fallet tror jag inte på några enkla ja- och nej-svar. Då kan man istället skriva ledare till dagstidningar. Frågan är komplex och vill man kanske inte ge svar utan låta läsaren fundera själv då är detta en perfekt form. Det upptäckte Sjöwall/Wahlöö på sin tid, eller för den delen Mankell och Guillou. Allting som karaktärerna säger är ju inte vad författaren tycker.
Uppföljaren har dröjt. Är det en tillfällighet att det är valår igen?
– Haha. Ja, det är en fullständig slump. Jag skrev faktiskt först ett annat manus som jag inte blev nöjd med. 250 sidor som jag får se som en lång, lång övning.
Smugglaren ges nu ut på det betydligt större förlaget Lind & Co.
– Senast var det ett enmansförlag, Celanders, men då vill jag bara bli utgiven och det gick över förväntan. Det första förlaget jag skickade till denna gången var Lind & Co. Deras utgivning passar mig. Sen har de ett rykte om sig att vara skickliga på att marknadsföra böcker.
Boken släpps i veckan som inbunden med skyddsomslag och kommer även som ljudbok inom kort och då med Reine Brynolfsson om uppläsare.
– Den tredje passageraren kommer då också som ljudbok, pocket och e-bok.
Debuten ansåg Landskronadigital, öh… Landskrona Direkt, hade något av ett filmmanus över sig. Så mycket mer har det inte hänt på den fronten.
– Nej, om det är svårt att bli utgiven så är det betydligt krångligare att få in en fot på den marknaden.
Har man då en bror som är både justie- och inrikesminister så blir det svårt att gå runt det faktumet. Tackas han i boken?
– Han har inte läst den än men han gillade den förra även om han inte höll med mig.
Hur var det, fick inte justitieministern en del pisk där?
– Det var lite lustigt. Boken kom ut den 15 september 2014 och han blev justitieminister två veckor senare. Många som läste boken trodde att jag hängt ut min egen bror.
En stor del utöver själva intrigen handlar om research och efterforskning av miljöer och fakta. När Tony Johansson nyligen höll föredrag på en rotaryklubb i Landskrona fick han frågor om en buske som fanns i boken verkligen existerade i verkligheten.
– Just sådana där geografiska belägenheter är alla författare lite oroliga för. Eftersom mina böcker utspelar sig i Landskrona och jag bor i Lund så får jag åka hit och gå en sväng och insuper detaljer. Problemet är sedan när man skriver så går man in i sig själv. Skriver snabbt och tänker att så såg det ut. Det är inte alltid det stämmer. Fantasin spelar sina spratt. Nu återvänder jag och kontrollerar. Senast upptäckte jag ett misstag jag gjort i Smugglaren. I Lundåkrahamnen hade jag satt en vägg där det i verkligheten fanns ett elskåp. Det fick jag ändra. Det är klart att den del friheter får man ta sig. Jag satte exempelvis en falafelvagn på Triangeln för att det var nödvändigt för intrigen.
