Många vet vem han är till utseendet och ännu fler har hört hans röst. På klockren stockholmska har han dragit laguppställningar på IP under inte mindre än 26 år. Bo Holmqvist är hans namn och han fyller 70 år imorgon, lördag.
Bo Holmqvist är Stockholmaren som flyttade med kärleken Lilian ner till Landskrona för 40 år sedan. I morgon, lördag, fyller han 70 år, något han inte fäster så stor vikt vid.
– Dom säger det ja. Folk är så åldersfixerade nuförtiden. Jag känner mig inte som 70. Får kanske kolla upp saken med folkbokföringen, säger han och skrattar.
Som ung i Stockholm blev han svensk juniormästare 1959 med Djurgården, klubben i hans hjärta.
– Ränderna går aldrig ur. Jag kommer alltid att hålla på Djurgården. Vi hade ett fantastiskt lag och alla fick inte plats i a-laget. Därför var vi flera stycken som fick spela i andra klubbar och själv hamnade jag i IFK Stockholm som lirade i division 2, dåtidens motsvarighet till Superettan. Jag mötte till och med Nacka Skoglund och till skillnad från en del andra så har jag papper på det, säger han med ett finurligt leende.
I Stockholm träffade han Lil Malmqvist och kärlek uppstod. Då hon ville flytta till Skåne tvekade inte Bo att följa med. Fotbollsskorna lades på hyllan men kopplingen till idrotten behöll han.
– Jag kände bara två stycken i Landskrona och det var Claes Cronqvist och Dan Brzokoupil. Jag hyrde in mig i deras lokaler och började jobba med idrottsreklam. Det gällde såväl landslagen i fotboll och hockey som handboll, minns Bo.
Många av de som känner honom vid utseende gör det från fotbollen. Från att ha varit spelare engagerade han sig istället som fotbollsdomare och det är en syssla han har än idag.
– Det är fantastiskt roligt. Jag har fått många härliga stunder. Jag kommer att fortsätta så länge jag kan.
Att hänga med i tempot är inget problem.
– Man har varit med så länge att man vet hur man ska hushålla med krafterna.
Vad gäller hans speakerroll på IP finns hur många historier som helst.
– Ja, herregud. Jag minns tillexempel när någon ur publiken kastade in mynt. Jag tror vi mötte MFF. Jag uppmanande då, att skulle det kastas mynt så kunde de kasta in alla pengar dom hade. Det blev ett jäkla liv. Sen blev det ju lite knepigt med namn ibland. När jag började hette alla Karlsson och Svensson. men sen kom sådana som Mislovanovic och så, säger han och skrattar åt minnet.
Om hans utpräglade stockholmsdialekt haft någon betydelse vet han inte.
– Jag har alltid pratat såhär och kommer alltid att göra. Det har inte smugit sig in någon skånska.
Imorgon, lördag fyller han alltså 70 år. Något speciellt firande blir det dock inte om vi får tro den gode Holmqvist.
– Det blir inget speciellt men jag kommer inte att vara hemma. Men det blir lugnt. På söndag ska jag döma en pojklagsmatch och då ska jag vara på alerten, avslutar jubilaren.
