Att Borstahusens Museiförening, BMF, kallar till årsmöte i dessa tider av Coronasmitta förefaller för undertecknade märkligt. Vad det bakomliggande skälet till detta förfarande är vill vi inte spekulera i. Vad som bör vara varje förenings mål är att man önskar beläggning på ett fulltecknat årsmöte. Med detta sagt kan man med fog fråga sig hur styrelsen i BMF tänker. Att ställa in årsmötet, som är planerat till torsdagen den 14 maj, bör vara en nödvändig åtgärd.
Idéen att bygga ett Pumphus var inte så tokig men att bygga är inte det samma som att driva. Att bygga en verksamhet med bara en inkomstkälla kan vara vanskligt. BMF hamnade i en sådan sits. Nu befinner sig BMF på ett sluttande plan. Nu behövs alla ideella krafter för att förhindra konkurs. Läget är akut och vad vi förstår så är det tveksamt om man klarar året ut.Hur har det gått till för att försättas i en sådan situation?
Var tog de många resurser vägen som strömmade in då Pumphuset invigdes. Hur har styrelsen lyckats att tappa bort dessa givmilda företag? Vi behöver aktivera företag som har hjärtat i Landskrona. En lösning kan vara att ett antal lokala företag går samman i ett nytt bolag vars syfte endast är att driva Pumphuset. Då har man tre hyresgäster i form av restaurang, BMF och BKF. Således är en försäljning av ägandet av fastigheten både önskvärd och troligen den på sikt bästa lösningen. Vidare riskerar man inte, att en köpare utan förankring i staden, blickar i andra riktningar efterhand som tiden går.
Var finns Landskrona stad?
Eftersom Borstahusen är ett dragplåster för sommargäster, borde det ligga i stadens intresse att ha ett väl fungerande kulturhus, att erbjuda. Olika typer av satsningar, såsom att locka hit näringslivet har visat sig framgångsrikt. Varför denna njugghet mot engagemang som skulle kunna vara ett alternativ till ovan nämnda lösning.
Vad har hänt sedan dess?
Cirkeln är sluten, det vill säga vi slutar där vi började. Hur tänker BMF?
Bill Larsson och Hugo Svensson
f d styrelsemedlemmar i BMF.
