Det har blivit en debatt om ”enkla jobb” i tidskriften Dagens Samhälle 2017-02-24 utifrån Landskrona Stads tilltänkta kommunala tvätteri. Torkild Strandberg redogör för situationen i Landskrona och skriver bl.a.:
”Landskrona lever fortfarande i sviterna av den strukturomvandling som ägde rum i det tidiga 1990-talet då stadens varvs- och tillverkningsindustri krympte radikalt. Dåvarande socialdemokratiska styre saknade förmåga att införa nödvändiga strukturreformer. Detta misslyckande syns fortfarande i arbetslöshetsstatistiken. Vi har i Landskrona i dag en arbetslöshet på över 15 procent. Staden befinner sig bland de 10 procent fattigaste kommunerna i Sverige. En fjärdedel av stadens intäkter är bidrag. Detta är förödande siffror.”
Torkilds budskap innehåller flera direkta felaktigheter och i vart fall i ett avseende ett utelämnande av fakta.
Stadens varvs- och tillverkningsindustri krymptes redan i börja av 1980-talet.
Befolkningen minskade med c:a 3.000 personer från 1976 till 1986 (35.284 lägst) och trots detta bygges ett stort antal nya lägenheter i staden. Det handlar om c:a 1.300 lägenheter åren 1986 – 1994 (se nedan). Denna omständighet talas det tyst om.
När uthyrningskrisen och bostadsrättsföreningskrisen blir akut i Landskrona 1993 så sitter
”borgarna” vid makten men håller inte måttet.
Det blev för många stora som små fastighetsägare, flyktingarna som, direkt eller indirekt, löste problemen med tomma lägenheter. Det har blivit en befolkningsökning i Landskrona trots att det saknats arbetsplatser med tillräckligt höga löner. Man kan också säga att många behöver ”enkla jobb” men det är inte så enkelt.
Avslutningsvis: Torkild påstår att det finns inga privata tvätterier i Landskrona. Det är felaktigt. Det finns minst ett.
Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds universitet
