Föreskrifter om företräde till torgplats åt till exempel försäljare av ortens egna produkter eller åt försäljare som är hemmahörande i kommunen torde inte vara lagliga. Enligt ett regeringsrättsavgörande från 1981 är det däremot möjligt för kommunen att vid upplåtelse av fasta torgplatser ge förtur åt försäljare som under längre tid innehaft plats på torget.
Kommunen får reglera torghandeln från ordningssynpunkt. Någon möjlighet att meddela föreskrifter som begränsar varuutbudet har inte införts. Därför kan varuutbudet vid torghandel endast regleras om det behövs med hänsyn till ordning och säkerhet. Varusortimentet får alltså inte begränsas av andra skäl än hänsyn till allmän ordning. Kommunen kan inte begränsa varuutbudet under hänvisning till knappheten av torghandelsplatser eller i syfte att skydda särpräglade eller känsliga miljöer.
Det är till exempel inte tillåtet att begränsa handeln till att enbart avse sedvanlig torghandel, som livsmedel, blommor och dylikt, för att låta handeln smälta in i en viss kulturell bebyggelse eller miljö.
Föreskrifter som reglerar utseendet på torghandlarnas försäljningsstånd – exempelvis att alla stånd ska ha markiser i vissa färger, eller som förbjuder försäljning från vissa anordningar som vagnar eller bord – kan inte anses utgöra föreskrifter om den allmänna ordningen på platsen.
Stig Wiklund
