”När får det vara nog, Torkild Strandberg (L)?” och ”Svar till Jonas Karlsson (S)” är rubrikerna på två insändare här på planket signerade av Stefan Olsson (SD), kommunalråd. Båda är daterade 2017-05-02.
Stefan Olsson (SD) sätter fingret i ögat på Jonas Karlsson (S) och påpekar ”När man skriver en insändare i dessa spalter borde man åtminstone ha basfakta klara för sig.” och så hamnar vi i invandringsproblematiken och frågan vem ska betala för de ”nyanlända”.
Torkild Strandberg (L) får sedan också en släng av sleven. Stefan Olsson (SD) hänvisar till att ”Vi vet alla att ekonomin kommer att bli mycket kärv från 2018 och under överskådlig tid framöver.”
Stefan Olsson (SD) avslutar ”Nu är det dags att släppa spaden och spadtagen, det är dags att borra sig djupare i Landskronas problem som uppstått till följd av en kravlös migrationspolitik, på riktigt!”
En fråga som suttit kvar i mitt huvud under tjugo år är: Hur gick det för de invandrare, som bodde i mina fastigheter, d.v.s. de som kom som ”nyanlända” till Landskrona 1993 – 1998? Har det varit en god affär för alla inblandade: flyktingarna (i huvudsak från f.d. Jugoslavien), butiksägare, fastighetsägare, staten och kommunen? Var Landskrona, som hemort i Sverige, bättre än Gotland, Kiruna etc?
Förvisso var situationen i Sverige rörig under 1990-talet med finanskris och hög arbetslöshet. Det skulle ställa till stora problem för myndighets-Sverige. Handläggningen blev som den blev och vitycks stå inför en liknande situation nu. Med backspegeln som kompass: Hur gör vi, eller snarare ni, nu?
Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds universitet och fastighetsägare
