Mycket ord – lite svar
Det är glädjande att min insändare väckt engagemang, men jag konstaterar att varken Johan Laurin eller Annika Segerlund bemöter kärnan i min kritik: Landskrona har, trots snart två decennier av Treklöverns styre och mängder av projekt, fortfarande en av Sveriges högsta arbetslöshet.
Johan Laurin väljer i stället att rikta sin energi mot mig och Socialdemokraterna. Han skriver att mitt inlägg fick honom att bli fritidspolitiker, kallar min kritik ”klag och gnäll” och insinuerar att jag ”slipper exponera min egen brist på politik”. Det är klassiska personangrepp och härskartekniker – etiketter och insinuationer i stället för svar på sakfrågan: var är resultaten efter tjugo år vid makten?
Annika Segerlund redogör för ett långt pärlband av satsningar. Det är bra att de finns, men det är just detta jag ifrågasätter: efter tjugo år av Treklöverns styre är arbetslösheten i princip oförändrad – 11 % 2019, 11,2 % 2025 – samtidigt som grannkommuner med liknande företagsklimat har helt andra siffror. När resultaten uteblir måste man våga ställa frågan varför, inte bara räkna upp fler åtgärder.
Dessutom flyttas ansvaret gång på gång över på individen – ”alla måste göra sig anställningsbara” – i stället för att kommunen själv tar ansvar för att de utan gymnasieutbildning faktiskt kan nå de kompetenskrav som företagen ställer. Här finns en viktig roll för kommunen att spela, och här saknas fortfarande en plan.
Min insändare var inte ett personangrepp. Den var en uppmaning till de styrande att redovisa resultat i stället för slogans. Landskronaborna förtjänar en ärlig diskussion om hur arbetslösheten ska minska, tydliga mål som följs upp och en politik som fungerar i praktiken – inte bara i broschyrer.
Ronnie Niby (S)
