Så har vi då nått till den punkt där en ordentlig knall hör vardagen och natten till. Ingen verkar bry sig längre.
Det smäller varje natt, någon gång mellan 01.30 och 04.00, och här på Karmelitergatan skallrar rutorna och det är näst intill omöjligt att avgöra var explosionen ägt rum.
Min erfarenhet är att vi har en beslutsam, skicklig och kompetent poliskår, därför är det obegripligt att man inte lyckats stävja detta.
Det må vara några få som spränger, men med hög sannolikhet är det tämligen många som vet vilka gärningsmännen är. Dock är det väl näst intill omöjligt att ingripa mot vare sig tänkbara gärningsmän eller vittnen om ordningsmakten skall leva upp till vad som stipuleras i barnkonventionen.
Barn är ju per definition goda eller i värsta fall lite obetänksamma och att en femtonåring skulle vara ute vid 02.30 en vardag för att spränga bomber är väl otänkbart? Ja, om man lever i den värld där barn inte rånar andra barn. Där Pippi bollar med poliser. Där alla som dör hamnar i Nangijala och högskoleutbildade socionomer tror på enhörningar. Givetvis går det att få stopp på allt detta om våra rättsvårdande myndigheter bestämmer sig. Sluta blunda eller kom hit och försök förklara för en sexåring hur det kan anses normalt att det smäller varje natt. Jag klarar det inte.
Lars Lindblad
Landskrona
