Ronnie Niby (S) skriver att (S) minsann inte ska göra språkkravet till måttstock för människovärde – samtidigt som Lawen Redar, integrationspolitisk talesperson för (S) för bara tre dagar sedan lanserade en, citat, ”offensiv språkpolitik som ställer krav.”
På presskonferensen berättar Lawen att språket är en grundbult för vår samhällsgemenskap i Sverige. Att aktivitet- och språkplikt är krav för försörjningsstödet. Att kommuner ska ges i uppdrag att söka upp personer som lämnar SFI för tidigt. Med Ronnies definition i sitt svar till Rasmus blir detta alltså per automatik då symbolpolitik?
Ett fullständigt nationellt språkkrav i välfärden – alltså inte som Ronnie Niby (S) skriver i sin insändare, att det ska gå bra att klara sig utan språket i de flesta arbetsmiljöer.
I sitt förslag så går man (enligt egen utsago i presskonferensen) längre än regeringen i sina krav.
Blir det maktskifte till hösten på regeringsnivå så har jag åtminstone en sak att se fram emot: Ronnie tar uppdraget och jagar de som skolkar från SFI, drar dem tillbaka till skolbänken på (S) begäran och påpekar att det han gör är ingen måttstock för människovärde – men att de måste klara språket, annars inget försörjningsstöd.
Men det går bra att tänka om – det har ju självaste Morgan Johansson (S) också gjort. 2008 skrev han i sin blogg att språktest för medborgarskap som (L) ville införa redan 2002 var en ”magnet för främlingsfientliga väljare.” Någon han 2021 insåg och tänkt om till ”möjligheten att tala det språk som de flesta andra gör i vårt land är en nyckel in i integrationen.”
Nu väntar vi på om även Ronnie kan gå ett steg längre och tänka om och rätta sig i partiledningens nya offensiva språkpolitik eller om han överväger att gå med i ett parti med mildare språkpolitik – som (SD) kanske?
