Jag håller med Jonas Esbjörnsson, på en punkt. Det behövs en ”kriskommission” för skolan, inte bara i Landskrona, utan i hela Sverige!
Länge har man blundat för verkligheten och det är våra pedagoger som får ta skiten. Det finns inte många yrkeskategorier, där personalen dagligen tvingas att gå till sitt jobb med en klump i magen.
Personligen hade jag förmånen att sluta som lärare efter 13 år, för 20 år sedan. DÅ ansåg jag att ”det gått för långt”! Idag, träffar jag mina gamla kolleger och de påstår att det är 10 gånger värre nu!!? Hur är det möjligt….
Med detta inlägg syftar jag på den utbredda respektlösheten som så sakteliga smugit sig in i samhället.
Som vuxen, lärare och utbildad i psykologi/pedagogik, anser jag att här har skolan en skyldighet mot samhället. Skolan skall vara en fredad zon, till för lärande! För att eleverna ska få det lugn och ro som behövs i samband med studier, måste man ha tydligare regler. Regler som grundar sig på ordning och uppförande. Grundläggande och naturliga förutsättningar för en hel del av den äldre generationen. Dock gick ett antal generationer detta förbi. Dessvärre tillhör bl.a. min generation dessa. Detta är oacceptabelt, detta är ett svek mot våra barn!
Förutom regler som grundar sig på ordning och uppförande, måste där finnas ett skyddsnät (åtgärder/resurser) för de elever som inte klarar dessa krav! Idag slussas alla in i samma fålla, alla ska behandlas lika och man intalar sig uppenbarligen att alla ska ha samma förutsättningar! Alla ska bedriva undervisning i samma ”klassrum”, ingen ska särbehandlas… Idioti!
För att inte nämna all denna hysteriska dokumentation som någon byråkrat fått för sig, ska finnas där, till ingen nytta!! Denna dokumentation tar både tid och kraft ifrån skolarbetet som borde handla om undervisning! En viss form av dokumentation har alltid funnits, men idag verkar det viktigare än själva lärandet. Åtminstone tar det för mycket tid i anspråk och fyller inte i närheten den funktion, i förhållande till den tid den tar från skolans huvudsakliga syfte, att lära för livet.
På tal om resurser, vill jag vända mig till Jonas Esbjörnsson. Du nämner mer resurser, då hoppas jag du inte menar, för mer daltande. Skolan behöver verkligen reformeras. Låt Landskrona bli en föregångsstad, där man avlastar barnen det stora ansvar vi äldre lägger på dem. Låt de vara barn i skolan och lära sig vad som är rätt och fel. Låt oss vuxna vara förebilder som leder dem i rätt riktning. Låt våra pedagoger vara en inspirationskälla och ägna sig åt det, de är utbildade för. För nu är det hög tid att rannsaka oss själva. Släpp stoltheten och det besvärande samvetet, som har satt barnen och samhället i denna situation. Ta efter den engelska modellen och anpassa den till svenska förhållande. Precis som just, ”Engelska skolan” gjort med sin etablering i Sverige. Det kan inte vara fel på den formen av skola, när eleverna är nöjda och lärarna har fungerande undervisning. Där en skola får samma skolpeng som övriga skolor, men har pengar över! När de inte räcker i den kommunala skolan!??
Så Jonas Esbjörnsson, framför ett tydligt budskap till resten av Sverige och dina partikollegor på regeringsnivå, att vi i Landskrona vill barnens bästa. Inget daltande och ömkande, det behöver inte barnen, de behöver tydliga regler i skolan att rätta sig efter och arbetsro, det är deras ”arbetsplats”!
Hade läraren idag, haft möjlighet att själva uttrycka sig i media, hade många med största sannolikhet skrivit under på detta inlägg. Dock, bygger deras lönesystem på att ”gilla läget” och intala sig att, samhället ser ut som det gör, det blir nog bättre… För är de inte lojala med sin skolledning och skola, går det ut över deras redan låga lön. Lönesystemet bygger till en del på att… ja det vill jag inte skriva, men låt säga att tillfredställa skolledningens direktiv. För ingen vill ha en skola med dåligt rykte, då får man inga elever… På tal om löner, finns där inga löner i världen, som skapar en bättre skola! Däremot är läraren värd varenda krona.
Mycket är självklart bra i skolan och de flesta lärare gör ett fantastiskt jobb, men jag tror inte för en minut på ”den svenska modellen”. (nu har jag inte nämnt föräldrarna med ett enda ord, men de är klart de största syndarna, jag och de flesta andra…)
Har jag fel, så rätta mig.
Tommy Persson
fd lärare, nu samhällsbyggare och ambassadör af Landskrona
