Jag har under mer än 30 år av mitt yrkesliv arbetat inom industrin med order, logistik, supplychain och lager. Tyvärr har jag nu i mer än tre år inte haft ett riktigt arbete trots att jag söker och sökt mer än 300 på den tiden. Vill inget annat än att göra rätt för mig och bidra med den kompetens jag besitter.
Fram till för snart ett år sedan klarade jag ekonomin men tvingades göra mig av med bil och annat för att efter mycket lång tid äntligen få en liten ekonomiskt hjälp.
Efter ett par månader så kom nu besked att ”resurscheferna” stänger av min ersättning trots att jag deltar 100% i ”arbete först” för att jag inte vill ta jobb inom ”enkla jobb” som innebär tunga lyft. (jag kan inte då jag har axel och ryggproblem)
Jag motsäger mig inte en motprestation för erhållet bidrag. Jag motsätter mig den respektlöshet man visat mig (och andra) Det låter så fint när man skriver att ”vi värnar om individens behov och förutsättningar.”
Jag vill mena att det verkar vara skillnad på individ och individ för bidrag.
(vilket jag inte önskar vara beroende av)
Peter de Mander
