Liberalernas samarbete med Sverigedemokraterna väcker ilska i EU-parlamentet. Enligt Dagens Nyheter fick kritiken från de europeiska partikamraterna Liberalernas partiledare Johan Pehrson att skriva ett brev till gruppen för att förtydliga partiets position och gjuta olja på vågorna.
”Sverigedemokraterna, med sin nationalistiska och populistiska agenda, är vår huvudsakliga motståndare… Vi liberaler har tydliga röda linjer för vilka kompromisser som kan göras för att forma en koalition” skrev Pehrson i brevet. Samtidigt kunde vi läsa – “Åkesson kan lita på liberalerna” som partiledare Johan Pehrson (L) formulerat sig.
Är det fler än jag som inte förstår? Hur kan man samarbeta och gå till val med sin huvudsakliga motståndare? Skulle eventuellt någon partimedlem i Liberalerna i Landskrona kunna förklara det till mig?
Jag tycker att det är en sorglig historia och i fredags blev det tyvärr bekräftat. Detta går inte ihop. Inte i någon logik. Det är fler än jag som inte förstår det. Maria Leissner, före detta partiledare för Liberalerna (dåvarande Folkpartiet), reagerade starkt när fredagens överenskommelse presenterades. – Jag måste erkänna att jag grät, och jag vet att jag inte är den enda som har gjort det i dag, säger hon till SVT https://www.svt.se/nyheter/inrikes/uppgifter-flera-l-politiker-kritiska-till-tidoavtalet Tung Stockholmsliberal säger till tidningen SvD: – Det handlar om två svek. Ett att partiledningen gått emot den politik som medlemmarna bestämt. Det andra att vi valarbetare tydligen stod och ljög inför väljarna om vår politik. Så här efteråt känns det förödmjukande.
Om det finns någon riktig liberal kvar undrar jag vem som blir den första liberala riksdagsledamoten som bryter Liberalernas partilinje och vägrar rösta ja till ett SD förslag. Om inget annat borde ideologin vara en vettig kompass.
Om inte, då måste nog Liberalernas tid som liberalt parti därmed anses som avslutad. Liberalismen inom det tidigare respekterade partiet Liberalerna är död. Jag beklagar sorgen.
Adis Heldic (S)
