Efter ett år präglat av personalflykt, organisatorisk oreda och misslyckade omställningar förs nu förslag fram om att slå samman omsorgsnämnden och individ- och familjenämnden till en så kallad ”supersocialnämnd”. Det är svårt att se hur en sådan sammanslagning skulle lösa de problem Landskrona just nu brottas med. Risken är snarare att de förvärras.
Erfarenheter från liknande omorganisationer visar att stora sammanslagningar ofta leder till mer – inte mindre – strul. Nya chefsled, fler beslutsnivåer och otydliga ansvarsförhållanden skapar osäkerhet, både för medarbetare och för de invånare som är beroende av att socialtjänst och omsorg fungerar stabilt, rättssäkert och med kontinuitet.
Det är särskilt anmärkningsvärt att dessa planer drivs fram i ett läge där båda verksamheterna befinner sig i, eller nyligen har genomgått, djup turbulens. Inom socialtjänsten har anställda vittnat om tystnadskultur och repressalier. Inom omsorgen har bolagiseringen lett till felbokföringar, chefsavhopp och otrygghet. I ett sådant läge borde fokus ligga på att skapa arbetsro, tydligt ledarskap och att återuppbygga förtroende – inte på ännu en omfattande omorganisation.
Argumentet att omsorgsförvaltningen har ”minskat” efter bolagiseringen håller heller inte. Minskad omfattning är inte detsamma som minskad komplexitet. Omsorgsverksamhet och individ- och familjeomsorg är redan i dag tunga, lagstyrda och mycket känsliga verksamheter som kräver fullt politiskt fokus och närvaro.
En mycket stor social nämnd riskerar dessutom att hamna längre från både verksamheten och de människor den är till för. När avstånden ökar är det inte politiken som betalar priset – utan personalen och de mest utsatta invånarna.
Men frågan handlar inte bara om organisation. Den handlar också om demokrati.
Jag ser en tydlig risk med att slå samman två nämnder: att den demokratiska styrningen försvagas. När nämnder blir större och ansvarsområdena bredare flyttas i praktiken makt från folkvalda politiker till tjänstemän. Ärendemängden ökar, tempot skruvas upp och komplexiteten blir svår att hantera. Resultatet blir ofta att fler beslut delegeras till förvaltningen – inte av illvilja, utan av nödvändighet.
Men konsekvensen är tydlig: färre politiska beslut och mer tjänstemannastyre.
Det är problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv. Tjänstemän ska bereda och verkställa beslut, inte ersätta politiska ställningstaganden. När gränsen suddas ut riskerar viktiga vägval att fattas utan tydligt politiskt ansvar, utan öppen debatt och utan möjlighet för medborgarna att utkräva ansvar.
En sammanslagning kan på pappret framstå som effektivisering. Men effektivitet får aldrig ske på bekostnad av demokratisk kontroll. Färre nämnder betyder inte automatiskt bättre styrning – det kan lika gärna innebära längre avstånd mellan medborgare och beslutsfattare.
Landskrona behöver färre experiment och mer ansvarstagande. Ordning skapas inte genom att rita om organisationskartor, utan genom att ta itu med de verkliga problemen: ledarskap, arbetsmiljö och politisk styrning.
Det blir inte mindre kaos av att slå ihop nämnder. Det vet vi redan.
Fatmir Azemi
Kommunalråd (S)
