Jag tror att jag börjar – eller tar vid – där det Moderata kommunalrådet avslutade sin insändare om arbetslösheten. De avslutande orden lyder: “Allt med ambitionen att Landskrona kommun ska vara den bästa platsen att leva, bo och verka i”.
Om någon missade välkomstartikeln när kommunalrådet Annika Segerlund tillsattes som kommunalråd och som publicerades här på Landskrona Direkt den 16 januari i år under rubriken “Högsta arbetslösheten på tre år i Landskrona” (länk: https://www.landskronadirekt.
Segerlundskan hävdar att Treklövern gjort massor av insatser för att bekämpa arbetslösheten. Hon skriver att man har “ett 70-tal insatser och åtgärder i stadens regi för att minska arbetslösheten”. Ett ansvar hon påstår att man tar, ett ansvar som tydligen åligger staten, men ett ansvar som kommunen likväl tar.
Kommunen gör något, som är statens ansvar, men som en slags försäkran lägger Segerlundskan ändå över ansvaret på individerna: “Fler måste utbilda sig för att möta företagens krav på kompetens, har man inte en kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden så har man ett eget ansvar att skaffa det” och strax därpå betonar hon: “det är också ett ansvar hos varje person att göra sig anställningsbar”. Så var det sagt!
Alla fantastiska satsningar till trots, så förefaller arbetslösheten alltjämt vara extremt hög i Landskrona. Oavsett hur många insatser kommunen verkar ha gjort, gör och fortsätter göra, så verkar kommunen ha gått bet i detta åtagande. Men det konstaterar kommunalrådet inte i sin insändare.
Därtill avslöjar Segerlundskan inte hur mycket pengar som Treklövern skyfflat in i dessa olika åtgärder och hon berättar inget om utfallet av alla dessa åtgärder. What about the bang for the buck? Berätta gärna för oss på rosafluffiska om hur bra det gått egentligen! Hur många människor har er politik hjälpt från arbetslöshet till varaktigt arbete? Berätta också gärna med målande ord om Treklöverns framgångar inom skolan.
Annika Segerlund, hur många studerande har – under den tid som Torkild Strandberg (L) varit kommunstyrelsens ordförande, dvs en snart en 20-årig period av Treklöverstyre – lämnat gymnasiet bakom sig utan fullständiga betyg? Hur har det gått för dessa ungdomar i livet? Klappar hjärtat än med friska slag? Är den ljusnande framtid deras? Bor det några stormar i deras sinnen? Är hoppet deras vän? Tror de på löftena efter att det knöts förbund i den lund? Ska vi dra till med ett “Hurra!” på det?
När kommunalrådet går ut med den höga ambitionen att Landskrona kommun “ska vara den bästa platsen att leva, bo och verka i”, så får man faktiskt leverera också, inte bara få ihop en massa text om vilka insatser man gjort, men inte lyckats prestera. Det är bra magstarkt, att ha den typen av ambitioner, när Moderaterna har 4 mandat av 51 i kommunfullmäktige och gömmer sig bakom Liberalernas valframgångar, samtidigt som ens eget parti nästan halverats under samma period. Ska man talk the talk så får man faktiskt också walk the walk. En rejäl walk of shame. För efter snart 20 års styre måste ni väl rannsaka era egna insatser också, varför har ni inte lyckats? Är det någon annans fel att er politik inte lyckats? Kanske statens, regionens, danskens, sossarnas eller är det kanske rent av Landskronaborna det är fel på?
Marko Huttunen (S)
