Angående S insändare om stadens minst sagt kaotiska arbetsmiljö så undrar jag varför S enbart nämner chefernas situation? Är inte S ett arbetarparti som även borde engagera sig i de övriga anställdas situation med? Baserat på att jag vet att information kommit S och övriga partier tillhanda i ämnet redan för 1,5 år sedan utan någon som helst respons gör det mig klart irriterad att S enbart verkar ta upp ämnet för att nyttja som taktik inför valet. Varför har inte S reagerat innan på hur den psykosociala arbetsmiljön ser ut inom staden? Jag tycker det är bra att S har tagit i ämnet, men det krävs ett större grepp i frågan.
Ledande kommunalråd verkar inte bry sig det vet vi, bara att se tidigare insändare. Ordföranden i de olika förvaltningarna har också i vissa fall visat total nonchalans. Som Håkan Lans och Lena Nilsson säger finns det mängder med exempel på anställda som inte vågar uttala sig av rädsla för sin arbetsgivare, alltså Landskrona Stad. Är inte detta helt sanslöst när man tänker efter, att man ska behöva vara rädd för sin arbetsgivare?
Jag tycker även man ska se över vilka man anställer i höga positioner, det kan finnas tveksamheter här och de som drabbas är de på golvet.
Nu är det på tiden att vakna upp och börja inse att som kommunalråd och ordföranden har man tagit på sig ett ansvar och önskar man inte ta det ansvaret så lämna platsen till förfogande. Det är vi skattebetalare som betalar era löner. Om S menar allvar, ta då med alla och inte bara de på en chefsposition. Alla har lika värde, för staden ska väl följa sin egen slogan BRA? Anställda är en resurs och tillgång, vi ska vara rädda om våra medarbetare och de förtjänar att behandlas med respekt.
Fredrik Rosengren, opolitisk.
