Jag råkade läsa ett försök till recension av Socialdemokraternas nya politiska förslag på en ledarsida i en borgerlig tidning.( ob lib.)
Ledarskribenten sågade raskt och föraktfullt allt det som en gång skapat ett bättre och jämlikare samhälle.
Att tränga sig före i kön, till exempel köpa sig före i vårdkön, tyckte hon var rätt och riktigt. I Socialdemokraternas nya förslag ingick att ta bort vinster i välfärden och låta alla få ta lika del av skola, vård och omsorg. Detta föll inte heller ledarskribenten på läppen. Solidaritet och gemenskap såg hon tydligen inte som en fördel i ett samhälle.
Att få rätt lön för utfört arbete var något hon fnös åt. Den nyintroducerade folkhemselen, som föreslogs av socialdemokraterna och som skulle ge konsumenterna lägre elpris och elbolagen lägre vinster, var tydligen heller inte bra.
Själv tror jag på många gamla ideal, såsom solidaritet, jämställdhet och gemenskap. Jag tror på rättvis välfärd, lön efter förtjänst och stopp för korruption och girighet.
Jag kan inte se att den avdankade nyliberala övertron på marknadskrafterna har gett oss bättre sjukvård, omsorg och skola. Inte heller har privatiseringar och utförsäljningar av våra gemensamma egendomar gett oss en bättre fungerande järnväg, billigare el och mer läkemedel på apoteken. Inte heller har det minskat klyftorna mellan rika och fattiga.
Ja, jag tror till och med på frihet, jämlikhet och broderskap. Något som man hyllade redan under franska revolutionen. Och som Socialdemokraterna också indirekt hyllar i sina nya förslag och i sin värdegrund. Där de gör en välbehövlig analys av sin under senare år förda politik och då vill tillbaka till sina gamla ideal.
Men även detta och alla förslag till jämställdhet, solidaritet och gemenskap verkade den borgerliga ledarskribenten förkasta.
Hon kallar i stället alla dessa förslag för plattityder och låter oss förstå att såna värderingar ska vi ( borgarna?) inte ha.
Det gör mig arg att seriös politik avfärdas som plattityder.
Lena Nilsson
