Om jag – Tommy Jonasson – idag varit ägare av Landskronahem AB så skulle jag simma lugnt i Medelhavet utmed kusten mellan Cannes och Monaco ävensom tillåta mig att besöka Casinot i Monte Carlo samt avsluta natten med en Coca Cola i baren på Hôtel de Paris. Annorlunda var det när jag var där i slutet av 1980-talet. Magkänslan sa mig då att något inte stod rätt till på bostadsmarknaden i Landskrona.
Nu har landskronaborna fått en prislapp på en del av Landskronahem AB:s fastighetsbestånd. Jag förutsätter att köparbolaget styres av kloka personer. Även stora företag är ju beroende av krediter.
Men så plötsligt ska Landskronahem AB investera 1 000 000 000 kronor. Då bryter paniken ut. Kenneth Håkansson drar sig till minnes det elände som bröt ut på 1990-talet. Hela HSB-rörelsen var konkursmässig och staten tvingades hjälpa många föreningar bland annat BRF Saturnus i Landskrona.
Nu blev goda råd dyra; ska vi låna miljarden eller sälja. Sagt och gjort ”vi” säljer. Men hur får vi politisk majoritet? Torkild Strandberg (L) och treklövern måste få stöd. Så plötsligt är bolagets ekonomi körd i botten.
SD börjar studera årsredovisningar och upptäcker – bolaget har bara 32 000 (trettiotvåtusen) kronor i likvida medel (bank + kassa), vilket bekräftas av bolagets VD. Visserligen finns en outnyttjad checkkredit. Nä, det räcker inte menar SD.
Men vi ska investera utan lån.
Då säljer vi tycker SD.
Men nu, mina vänner i SD, är priset 1 015 000 000 kronor verkligen tillräckligt bra? Om jag suttit vid förhandlingsbordet skulle jag sälja mig dyrt . Om eländet i Landskrona är som det påstås, så höj priset med 100 000 000 (etthundramiljoner)! Det är ju lite politisk utpressning men helt lagligt.
Nu emotser jag kommentarer från treklövern och S + V samt naturligtvis från SD.
Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Institutionen för handelsrätt, Lunds Universitet
PS. För fullständighetens skull: övervärdet på bolagets fastigheter ökade under 2015 med 105 000 000 kronor. /Ds.
