Ett svar till Nina Slejko Blom
Jag har i en rad debattartiklar kritiserat Landskrona foto för ensidighet i urvalet till Fotofestivalen.
MEN. Jag har framför allt kritiserat den tystnadskultur och brist på ansvar ledningen visat genom att negligera att det finns en kritik som är påtalad av både amatörer och professionella.
Då Conny Blom och Nina Slejko Bloms artikel ”Den andra sidan av fotofestivalen” är ett inlägg i en debatt där jag medverkat – innan Anders Perssons debattartiklar – är detta mitt svar till dem.
Jag är inte okunnig om vad en konstfestival är eller dess funktion, då jag både ställt ut och kurerat utställningar nationellt och internationellt. Inte heller har jag en föråldrad och romantisk bild av vad fotografiets essens är.
Jag är aktiv som fotograf och debattör och är alltså en del av den konstnärliga diskursen.
Efter 50 år i yrket och assistent till en av Sveriges främsta fotografer – Christer Strömholm – har jag ett visst hum vad som skiljer fotografi från andra konstarter, så det vore intressant att få höra makarna Bloms definition om vad fotografiets essens är.
När man bara kastar ur sig en sådan sak utan att förklara vad man själv menar – är det bara en tom floskel.
Tillsammans med en kollega ställde jag ut under Festivalen, vi hade över 1300 besökare under tio dagar. Många av dem var missnöjda med utbudet. Kritiken från besökarna handlade framför allt om – Just det, ensidighet!
Det är förmätet att sätta sig över dessa människors kritik och säga att de behöver utbildning.
För mig är inte detta ett harmlöst tidsfördriv, det är på allvar.
Och jag hoppas verkligen att politiker reagerar, men jag tror de är för fega för att delta i en debatt om konst och kultur.
Precis som Landskrona Foto och dess Kuratorer.
Att bli kallad dåre efter ett citat av Mark Twain tar jag som en komplimang. Dock, att använda citat i en debatt tyder på brist på egen argumentation. Nina Slejko Blom använder två. Och arrogans mot publik och debattörer står hon själv för.
Örjan Kristenson.
