Landskronas fotografi med dess historia borde inte vara föremål för en uppskruvad debatt om möjligheter att väcka allmänhetens intresse för bild(konst).
Trist om det blivit så eftersom frågan riskerar dela mer än förena ämnet vad avser Landskronas fototradition om vad ögats intryck lämnar och dess betydelse i ett viktigt kulturellt socialt sammanhang.
Fotografi är då i min mening ett verktyg om berättelser som väcker tankar i ett vidare, oftast positivt perspektiv och då inte minst när dess bilder förmår sätta vardagsnära händelser och människor i centrum. Så kan ske, exempelvis utifrån ett igenkännande intryck som berör något till minnet i regel goda exempel.
Om nu inte det tilltänkta synbart alltid träffar var och ens förväntade upplevelse vill jag mena att det som eventuellt uppfattas mindre bra kan alltid bli bättre. Det är då samtal utifrån erfaren upplevelse är att föredra framför debatt som riskerar att nå dom översta tonarterna och därmed knappast främjar ett behjärtansvärt syfte.
Det är ju också så att fotografi numera är ett allmänt utbrett intresse genom mobilkamerans möjligheter, som ganska enkelt bidrar till att förstärka särskilda tillfällen och händelse vi minns, där exempelvis fantastiska naturupplevelser kan beröra ett fint känslomässigt minne. Det blir som ett dokument att bära med sig nära till hands att visa någon/några till glädje, vilket inte sällan tillför en kontaktskapande möjlighet.
Varje bildupplevelse vars synintryck är i allmänhet mer eller mindre ett riktat budskap till betraktarens upplevelse. Och där som i allt annat vad vi ser och tar intryck av kan skilja sig beroende på olika omständigheter. Vissa synintryck kräver mer än andra för att förstå och tyda med förväntad personlig inlevelse. Så kan förekomma i vardagliga sammanhang när ett hastigt ögonblick träffar ganska obemärkt ett motiv men ändock väcker ett litet korn av intresse vi önskar veta mer om. För att då använda det klassiska uttrycket- övning ger färdighet, vilket i regel berikar både en själv och omgivningen i ett socialt sammanhang.
Så vad vi upplever och uttrycker genom bild, tal och skrift är som bekant oumbärliga verktyg för att bygga samverkande möjligheter för framtiden.
Men som sagt det politiska intresset är inte utan betydelse för att stödja kultur i alla dess former. Och i det förhållandet får marknadens villkor aldrig vara allena rådande. Det måste också finnas ett gemensamt stöd för att utveckla våra odlingsbara/kulturella värde mot en ny tid, vilket inte enbart får avgöras utifrån vad som genererar lönsamhetens egenintresse.
Och då är det min förhoppning att Landskronaborna inte förlorar sin fina tradition delvis genom kameran nå upp till dessa mål.
Tveklöst äger människan förmågan genom bilder i ett historiskt perspektiv möjligheter att utveckla goda exempel på samarbete, inte minst som ett positivt budskap under orostider.
Olle Pålsson
