Jag blir så ledsen, illa berörd och arg!
Jag blir arg när jag ser och hör politiker stå och prata om fler chefer bättre planerade insatser och mindre områden.
Man bolagiserar utan att ha koll och kunskap av vad man ska ha koll på eller utförande. Vem gör vad? Vem är ansvarig?
Man skyller ifrån sig och kastar varandra under bussen istället för att ha ryggrad nog att säga ” Vi har gjort fel”
Ingen vet och det blir en enda röra!
Vem är det då som blir lidande?
Personal och framförallt vårdtagare!
Jag jobbar själv inte längre inom omsorgen då jag insåg att som ”vanlig” arbetande gjorde man inte tillräcklig skillnad, för ingen lyssnar vare sig chefer eller politiker. Jag sitter numera som ersättare i omsorgsnämnden för Socialdemokraterna.
Mitt mål är att utöka kunskapen om hur det faktiskt ser ut när man jobbar ute med människor.
Jag har under min nästa 20 åriga tid inom omsorgen påtalat vikten av att de är just människor och inte boskap.
Det innebär bland annat att de insatser som vårdtagaren fått beviljat kanske inte alltid är vad denne behöver just då.
Man skuldbelägger personal som har brist på kunskap. Vem bär skulden för att personal utan kunskap och många gånger erfarenhet har anställts?
När den viktigaste frågan i en intervju inför en anställning är, kan du cykla?
Man stoltserar med sina Silviacertifierade demensboenden där gemene man knappt vet vad det faktiskt innebär och krävs för att ett boende ska vara silviacertifierat.
Samtidigt som man envist bygger nytt boende och hävdar att det är enligt senaste forskningen. Varför ser man inte till att de befintliga boendena fungerar?
Varför tar man inte reda på vad som är enligt senaste forskningen?
Varför tar man inte hand om den personalen som finns?
Tidens tand når alla till och med Torkild!
