Norden, EU, Östersjöregionen och Ukraina var temat för torsdagens sammankomst med Föreningen Norden i Landskrona. På plats var Anders Bergström från föreningens kansli i Stockholm. Anders har under många år arbetat med att bredda och fördjupa samarbetet mellan Norden och våra grannländer på andra sidan Östersjön. I dag samordnar Anders arbetet inom EU:s strategi för Östersjöregionen vad gäller arbetsmarknads- och utbildningsfrågor. Ett engagemang som Föreningen Norden åtagit sig på uppdrag av Utrikesdepartementet.

Norden är en del av en större helhet, och skeenden i vår omvärld påverkar oss alla. Inte minst gäller detta utvecklingen inom Östersjöregionen. Sedan sekler har Norden varit sammanvävt med grannländerna på andra sidan innanhavet. Vi har genom historien ömsesidigt påverkat och tagit intryck av varandra. Det vi i dag uppfattar som danska, finska, norska och svenska kulturella särdrag, har i många fall influerats av tyska, polska och baltiska kulturella företeelser. Och på olika sätt har vi varit politiskt förenade med länder och områden längs Östersjöns östra och södra kuster. Landskrona grundades 1413 av unionskungen Erik av Pommern. Han kom från den polskpommerska fursteätten Gryf (Grip).
I dag återfinner vi hans vapen, den pommerska gripen, på såväl Skånes som Malmös vapensköldar och naturligtvis även på Szczecins vapensköld.
Förbindelserna, kontakterna och relationerna över Östersjön är sekellånga. De har inte alltid varit fredliga, utan har kantats av krigiska förvecklingar. Men det fredliga handels- och kulturutbytet har aldrig helt avstannat, även om Sovjetunionens dominans efter andra världskriget innebar att det kraftigt reducerades och omgärdades av otalet restriktioner. Men i och med murens fall 1989 förändrades situationen radikalt. Kontakter och relationer återetablerades; samverkan och samarbete blev honnörsord.
Tidigt kom de nordiska länderna att bli drivande i arbetet. Nordiska ministerrådet har sedan början av 1990-talet kontor i Tallinn, Riga och Vilnius, och de baltiska staterna medverkar i dag på olika sätt i det nordiska samarbetet. 1992 bildades Östersjöstaternas råd för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen. I rådet ingår de fem nordiska och tre baltiska länderna samt Polen och Tyskland. Och 2009 etablerade EU en strategi för Östersjöregionen med de övergripande målen att binda samman regionen, öka välståndet och rädda havsmiljön. I dag är Ukraina en viktig partner i de olika initiativ som strategin utmynnar i.
En strategi kan ibland uppfattas ha begränsad inverkan på den vardag och de människor den är tänkt att främja. De individer och grupper den berör är sällan involverade i vare sig utformandet eller genomförandet. Men Anders betonade att så inte är fallet med Östersjöstrategin. Grundbultar är att det som diskuteras och utvecklas görs i samlad dialog mellan olika intressegrupper och företrädare för olika nivåer. Därmed involveras aktörer från såväl offentlig som privat sektor och, inte minst från civilsamhället, i arbetet. Vidare innebär det att företrädare från både lokala och regionala samt nationella nivåer möts. Anders beskrev processen som ett gemensamt kunskaps- och erfarenhetsutbyte samt utvecklingsarbete som leder fram till konkreta resultat. Han tog som exempel arbetet med unga som varken studerar, arbetar eller praktiserar; att få dessa att komma vidare är en stor utmaning för alla länder runt Östersjön. Som ett resultat av arbetet inom strategin etableras i dag ”One Stop Shops”, mötesplatser för unga i Polen och Litauen; mötesplatser där det offentliga, civilsamhällsorganisationer och näringsliv samarbetar.
Anders förde fram betydelsen av att arbetet tydligt involverar, intresserar och engagerar just civilsamhällsorganisationer. Deras erfarenhet, kunskaper och kompetens får stort genomslag inte minst tack vare att de verkar nära och tillsammans med medborgarna. Samtidigt skiljer sig deras möjligheter och/eller intresse att medverka åt mellan de olika länderna. I Polen och Baltikum är möjligheterna/intresset starkt, i Sverige är de svaga.
I dag är samverkan och samarbete med Ukraina prioriterat inom EU:s Östersjöstrategi. Men redan i början av 2000-talet kom Föreningen Norden att engagera sig för Ukraina. Det började med näringslivsutveckling och samverkan mellan entreprenörer i Ukraina och Sverige. Efter Rysslands anfall 2014 kom det att breddas. Anders berättade om det utbyte mellan ukrainska och svenska lärare och högstadieelever som möjliggjorde att elever och lärare från Ukraina kunde besöka Sverige 2016. Besöket innebar att en kontakt och en relation etablerades mellan de ukrainska lärarna och Biskops Arnö Nordens folkhögskola.
Det lärarna inspirerades av var den roll som folkhögskolor och folkbildningen i dess helhet har i att främja, vidmakthålla och utveckla demokratin i samhället. Och det hela utmynnade i att Ukrainas första folkhögskola etablerades 2021, inspirerad av den pedagogik, kursplaner och delaktighet som kännetecknar folkhögskolor i Norden.
I och med Rysslands förnyade anfall våren 2022 har folkhögskolan kommit att få en avgörande betydelse när det gäller grundläggande sjukvårdsutbildning för frivilliga och professionella inom civilförsvaret. Parallellt bedriver man ett antal kurser för att stärka medborgarnas och samhällets möjligheter att stå emot krigets påfrestningar; det rör sig om bland annat psykologi kring kollektivt trauma, skapande av motståndskraftiga gemenskaper samt kritiskt tänkande och källkritik. Man driver även kortare demokratikurser i byar på landsbygden. Och man arbetar med utbildning av pedagoger och cirkelledare. Målsättningen är att etablera fler folkhögskolor i Ukraina.
Anders presentation blev till en aha-upplevelse för många åhörare. Även om man är medlem i Föreningen Norden är det inte säkert att man är bekant med föreningens engagemang i Östersjöregionen och Ukraina. Men helt klart är att efter Anders dragning är man både intresserad och inspirerad. Och Föreningen Norden i Landskrona kommer, med hjälp av Anders, att under hösten knyta kontakter och etablera relationer på andra sidan Östersjön.
Stort tack till Anders Bergström!
Och stort tack till Borstahusens Museum och Restaurang Pumphuset!
Jan Nilsson
Föreningen Norden i Landskrona

Fotograf Gunnar Modig