Det är svårt att läsa om ännu ett misslyckande inom Landskrona stads omsorg utan att känna både oro och uppgivenhet. Den här gången handlar det om trygghetslarm som medvetet tryckts bort … alltså att någon aktivt ignorerat en brukares rop på hjälp. Fyra larm på under en halvtimme… utan att någon kom. Det är inte teknik som fallerat. Det handlar om människor.
När sådant här händer borde varje ansvarstagande ledning omedelbart agera. Men i Landskrona ser vi samma mönster gång på gång:
Avgiftshantering som havererat. Trygghetslarm som inte fungerar. Socialtjänst där personal säger upp sig i protest mot orimliga villkor. Ett återkommande mönster av bortförklaringar, intern tystnad och bristande ledarskap.
Politiker talar gärna om trygghet, välfärd och ansvar. Men hur trygg är en äldre människa som larmar fyra gånger utan svar? Hur trygg är en stad där de som ska hjälpa inte längre orkar stanna kvar i sina jobb? Och var finns tjänstemannaansvar mitt i allt detta?
Det handlar inte längre om enstaka misstag. Det handlar om ett systemfel … ett klimat där lojalitet uppåt väger tyngre än ansvar nedåt mot de människor verksamheten finns till för.
Att gång på gång skylla på ”kommunikation” eller ”tekniska problem” håller inte längre.
Landskrona behöver mer än ursäkter. Staden behöver ledare … både politiska och inom förvaltningen … som vågar stå upp för verklig transparens, självkritik och ansvar.
För just nu är den största trygghetsbristen inte i larmen… utan i ledningen.
Camilla Magnusson
