Svar till Nina Slejko Blom
Man ska inte blunda när något är akut fel. Eftersom Nina Slejko Blom har svårt att anamma terminologin ”ensidig” och ”smal” i relation till Landskrona Fotofestival ska jag försöka förklara.
Problemet är Fotofestivalens numera allomfattande inriktning på teoretisk fotokonst många besökare upplever som oengagerade och det är detta man protester mot. Måhända att teoretiska verk kan låna utseende och utgå från olika fotogenrer som tex iscensatt eller dokumentärt men likt förbannat har dessa teoretiska verk gemensamt samma känslolösa stämma och akademiska prägel som bara attraherar en smal krets, det är av den anledningen många människor slutat åka till Landskrona Fotofestival.
Men tro inte Landskrona Fotofestivals besökare är dom enda som kritiserar den teori/forskningsbaserade inriktningen, för så är det inte för tex 2019 gick studenter på ”Den Danske Filmskole” i Köpenhamn ut i strejk och krävde rektorns avgång när skolan skulle införa en akademisk prägel. Över 900 professionella kulturarbetare skrev under ett namninsamling som stöd till filmstudenternas krav och filmskolans rektor fick avgå med omedelbar verkan. Är det detta Landskronas kulturchef har att vänta? Jag hoppas inte det, men väldigt många är missnöjda med Fotofestivalens ska sägas. Till och med personal inom kulturförvaltningen är kritiska.
Om Blom menar ”lättklädda kvinnor framför linsen” tidigare präglat Landskrona Fotofestival skulle jag vilja Blom berättar vilka utställningar hon menar, jag har besökt alla fotofestivalerna i Landskrona och detta är inga utställningar jag kommer ihåg. Tänker Blom på Eva Klasson? Annars är det oseriöst att haspla ur sig förvrängda påståenden och får mig att tänka på Trump och ”fake news”.
Nina Slejko Blom verkar skriva i affekt och sänker debatten till ytterligheter, hon blandar ihop åsikter med fakta i en salig röra. När fotofestivalen kritiseras som smal och därför förlorar besökare är det inte en åsikt, påståendet baseras på officiell data.
Ingenstans i mina debattexter förespråkar jag som Blom insinuerar ”entreprenörer som ska få pengar att växa” tar över Landskrona Fotofestival, men verkligheten är att om kommunen ska satsa pengar på Landskrona Foto måste det ge mer utväxling än en smal sammanslutning för inbördes beundran som inte leder framåt. Det jag efterlyser är curator och konstnärlig ledning som förstår den ekvationen och som kan leda Landskrona Fotofestival till ett fotoevent som lockar besökare och ger genomslag i media.
För när man anställer en viss VD för att leda ett bolag mot en viss inriktning är det samma sak med anställningen av konstnärliga ledare och curatorer som sätter sin prägel och inriktning, jag utgår från att Landskronas stadsledning medvetet gjort nuvarande anställningar för att leda Landskrona Foto mot dom senaste årens smala teoretiska prägel. Men jag undrar faktiskt varför då?
Stick i stäv till den teoretiska inriktningen är fotografen Nan Goldin som senast den 22 november blev viral med sitt invigningstal på Neue Nationalgalerie i Berlin, det talet fick mig att komma ihåg när jag såg hennes utställning på Landskronas andra fotofestival 2014 och föreläsningen fyllde hela teatern till bristningsgränsen med besökare som trängdes längs väggarna. Till skillnad från teoretisk fotokonst som inte fokuserar på det optiska (det man ser på fotot) fokuserar Nan Goldins konst på det man ser på fotot och skapar känslomässig kontakt med publiken.
Man ska inte förledas att tro att den teoribaserade/konceptuella fotokonsten på något sätt är nyskapande och att publiken inte fattar det ”nya”, för så är det inte för inriktningen är ett halvt sekel gammal (så tidigt som på 1970-talet slog pionjären Sherrie Levine igenom). Nackdelen publikt med teoretisk fotokonst är att den gör sig bäst i den akademiska miljön och attraherar inte en större allmänhet till utställningar. Men vill man Landskrona Foto ska vara en ”myllrande fotometropol” måste man bredda inriktningen och ledningen. Om årets Fotofestivalen varit en publiksuccé skulle kommunen sannolikt ökat budgeten, men eftersom Fotofestivalen tappar besökare är det inte långsökt att man till nästa festival skär ner än mer i budgeten och snart är Landskrona Foto bara ett minne blott. För ingen vill satsa på en förlorare.
Det är reaktionärt som Nina Slejko Blom försvara en unken könsstereotyp sammansättning med hundra procent kvinnor som Landskrona Foto är med att historien varit övervägande män. Det jag efterlyser är en modern heterogen sammansättning eftersom forskning visar på resultaten blir bättre och perspektiven bredare med könsblandade grupper för Landskrona Fotos bästa. För det ligger i Fotofestivalens eget intresse att locka fler besökare för att överleva framåt.
Nina Slejko Blom må ta alla chanser att nedvärdera Landskrona och Landskronaborna men jag kan informera att Landskrona aldrig under mitt liv varit som Blom påstår en ”oansenlig kulturellt oinspirerad stad”. Landskrona har faktiskt lång bakgrund som rik kulturell stad, med allt från Jazzfestivalen med världsstjärnor till stilbildande Skånska teatern till konsthallen/museets högkvalitativa utställningar och aktiv fri konst/musikscen. Om detta gått Blom förbi, måste jag berätta att det satt Landskrona på kartan som kulturstad av rang. Med rätt inriktning kan Landskrona Foto sälla sig till denna hävd och Landskrona får fortsätta vara en stad med gott anseende. Men man ska komma ihåg, inga besökare ingen Fotofestival!
Anders Persson
