“Kallinge” värvades till BoIS 1949 och han fick jobb på brandkåren som brandman, vilket var mycket vanligt bland fotbolls- och handbollsspelare på denna tiden. Av naturliga orsaker bodde jag på brandstationen när Kallinge kom dit första gången och han blev genast min store idol. Det hände många söndagar under första hälften av 50-talet att jag stod på brandstationens gård vid 16-tiden när Kallinge kom tillbaka för att åter gå i tjänst efter dagens match. Jag mötte honom då med orden: “Farbror Kallinge, kan jag få din autograf?” Naturligtvis fick jag det, då Kallinge var en vänlig människa.
1962, 18 år gammal, fick jag chansen att bli semestervikarie, som brandman och fick då dela rum med min gamle idol, “Kallinge”. Vi delade logement “Kallinge” och jag under tre år och genom detta och senare, som ordinarie brandman, lärde jag känna honom mycket väl. “Kallinge” var som alla andra, han hade sina ljusa sidor men även mörka sidor. När han nu bl. a. genom min egen försorg, som medlem av klubbens kommitté för utseende av de bästa spelarna under de gångna hundra åren, blir invald i BoIS Hall of Fame så är detta mycket välförtjänt. Han är en av BoIS stora profiler under dessa hundra år. “
Kallinge” kommer jag alltid minnas för hans ljusa sidor.
Björn Lind
