Först vill jag bara påpeka att kallbadhuset som försvann i en storm härom året faktiskt var ”Gamla Kallbadhuset”. Det har nämligen tidigare också funnits ”Nya Kallbadhuset”. Detta hade en säkert 400 meter lång brygga, och utgick från
”Strand”. Men under en av krigsvintrarna maldes det sönder av isen, medan det Gamla Kallbadhuset klarade sig c:a 70 år längre. Varför skulle vi inte kunna ha två kallbadhus igen? Hade vi råd på 20-talet borde vi ha råd idag också.
Så mycket pengar herr Strandberg plöjt ner i borttagning av P-platser, ombyggningar av ”ingenting” till ”ingenting annat” stenar, onödiga värmebelysningar etc, borde väl man ha råd med två?
Ett vid hamnen (där ingen lång brygga behövs – och ett i Borstahusen/Lill-Olas).
På tal om vår nuvarande kommunalboss, undrar jag om det beror på ren illvilja eller blott på inkompetens, att stänga och mura igen vår stads centrala affärs- och nöjes-lokaler. Några per månad. Kunde inte någon ”Örjakedja” förläggas till (det nyare) Posthuset ? (Det finns ett äldre dito nära polishuset, vilket inte är det som avses här).
Bara man hade velat hade det gått att åstadkomma gott om P-platser där. Och andra affärer runt omkring hade gynnats. Jag vill påstå att herr Strandberg håller på att ta död på Landskrona som stad!
Nedbantningen av torghandeln är bara ett av många uttryck för vad det den så ofantligt liberale lokale härskaren sysslar med. (Och på tal om dennes brev i olika versioner beroende av postnummer eller ålder – ”Jag kan minnas” – fiskaffären i Saluhallens källare med levande torsk och lax i akvarier.)
Pontus Eriksson, oberoende av förlegade ismer
