Chefskarusellen i stadshuset är ingen ny företeelse. Alla kommer vi ihåg hur den politiska ledningen i Landskrona bytt stadsdirektör med oacceptabelt täta mellanrum. Jag trodde att en ny stabilitet äntligen infunnit sig när Christian Alexandersson tillträdde, inte minst beroende på att kommunstyrelsens ordförande vid upprepade tillfällen höjde honom till skyarna.
Vad fel jag fick. Utan någon som helst förvarning avpolletterades Alexandersson och fick gå på dagen. Givetvis med ett fett avgångsvederlag i form av ett konstruerat uppdrag och bibehållen lön, inklusive den omtalade Teslan.
Carina Leffler tillträdde som ny stadsdirektör samma dag som Alexandersson fick silkessnöret. Skulle det nu skapas stabilitet och långsiktighet när det gällde synen på chefer? Skulle karusellen äntligen sluta snurra i vansinnesfart?
Nej, tvärtom. Chefer får sluta på löpande band, vilket Landskrona Direkt skrivit flera artiklar om. Gemensamt för dem alla är att de får hundratusentals kronor i avgångsvederlag, samtidigt som skola och äldreomsorg får stora besparingskrav. Kostnaden för dessa avgångsvederlag skulle gjort stor nytta för att efterskänka avgifterna till våra krögare.
Förklaringarna till att chefer får gå är minst sagt krystade, för att inte säga osanna. Det råder en tystnadskultur som bara blir värre och värre för varje år som går. Den locket på-politik som treklövern bedriver är skrämmande och inte värdig i vad som borde vara en demokratiskt styrd stad.
Jag önskar att Torkild Strandberg lyssnade lite mer på omvärlden. Då skulle han förstå att Landskrona har ett dåligt rykte som arbetsgivare åt högre chefer. Det gör att många kompetenta personer aldrig någonsin skulle söka sig till Landskrona. Inse detta faktum och låt oss sluta få läsa fler artiklar om Landskronas eviga chefskarusell.
Stefan Olsson (SD)
Kommunalråd
