På lördag den 8 mars är det den internationella kvinnodagen, den dag som syftar till att belysa kravet på jämställdhet mellan könen. Tyvärr är det i år en kamp som förs i starkare motvind än på länge. Det finns otaliga exempel världen över på hur kvinnors rättigheter pressas tillbaka. Utvecklingen mot jämställdhet har stannat upp. Det gäller även i Sverige.
Fackförbundet Vision studerar varje år hur kvinnors löner förändras i förhållande till män. Beräkningen bygger på Medlingsinstitutets officiella lönestatistik (2023) som visar kvinnors och mäns genomsnittslöner där lönerna är uppräknade till heltid. Förra året ökade löneskillnaderna från 9,9 till 10,0 procent. Översatt till kontorstid innebär lönegapet att kvinnor jobbar gratis efter klockan 16:12 – varje dag, medan män får betalt till 17:00. Sverige har därmed backat fem år i tiden. Arbetet för jämställda löner har stannat av.
Det är orimligt att kvinnors arbete värderas lägre än män. En orsak till att gapet växte förra året är att lönerna ökat mer i privat sektor, där fler män jobbar, medan ökningen varit mindre i offentlig sektor, där kvinnor är i majoritet. Det är alltså de kvinnor som jobbar med våra barn, våra äldre och med samhällets allra sköraste inom förskola, skola, socialtjänst, sjukvård och omsorg som fått stå tillbaka. Är det vad pandemins hjältar var värda, kan man retoriskt undra?
Arbetet mot mer jämställda löner måste lyftas fram. Men här är regeringen och Sverigedemokraterna uppenbarligen mindre intresserade. De har konsekvent minskat resurserna till välfärden där övervägande kvinnor arbetar, och istället prioriterat sänkt skatt för dem som tjänar allra mest – till största delen män. Det får vara slut nu. Det är dags att välfärden och kvinnor ges den uppskattning de har rätt till.
Niklas Karlsson (S)
Riksdagsledamot från Landskrona
