Det vilar ett löjes skimmer över det svar vi erhållit på motionen till kommunfullmäktige 14/12 2020. Motionen heter ”Möt behovet av hyresrätter i staden”. Andemeningen i motionen går ut på att balansen mellan upplåtelseformerna ska vara jämn, i fråga om behovet, inte procentuell fördelning.
Man menar i stadshuset att Landskrona har en hyresrättsfördelning på 48,9% (2019) så är det majoritet av hyresrätter i staden, jag menar att dels så torde majoritet vara över 50% (siffran har visserligen sjunkit sedan 2000, då den var 53,5%) och sedan mäter man inte behovet av hyresrätter i staden genom att titta på andelen hyresrätter.
Andelen hyresrätter kan vara 60%, men är det fortfarande kö till bostäderna så finns det fortfarande behov, likaså gäller detsamma för bostadsrätter, finns det en efterfrågan kan man producera dem, men sjunker den så får man bromsa.
MEN, i detta fallet så abdikerar politiken i staden, i alla fall den styrande för marknadskrafterna. Man litar till fullo på att marknaden löser detta med fördelning, behovet är sekundärt.
Likaså är synen på de människor som bor i hyresrätter, varje gång jag tar upp ämnen så får jag höra om hur illa det är på Koppargården, man kastar sten på blåljuspersonal och det förekommer illegal handel med droger och vapen.
De problemen är inte relaterade till upplåtelseformen. att dra människor över en kam borde inte låta sig göras av en rättfärdig politiker.
Då vill jag lyfta ytterligare en aspekt; bristen på lägenheter ger de som söker bostad tre val; att söka någon annanstans, den svarta marknaden eller det tredje alternativet som är en billig kolonistuga att bo året runt i.
Jag är övertygad om att dessa problem går att bygga bort, skapa boendemiljöer som skapar lugn och trygghet med blandade upplåtelseformer.
Jonas Karlsson (S)
medborgare i Landskrona med förtroendeuppdrag i Kommunfullmäktige
