Varje år upprepas samma mönster i Landskrona. Fyrverkerier används långt före och långt efter den tid då många uppfattar att de hör hemma. Det sker på platser där det enligt de lokala ordningsföreskrifterna inte är tillåtet, och ofta utan något tillstånd. Regelverket är tydligt – men verkligheten ser annorlunda ut.
I Landskrona får fyrverkerier inte användas på offentlig plats utan polistillstånd. Smällare är inte godkända alls. Användning är dessutom alltid förbjuden vid sjukhus och omsorgsboenden. Det råder också en tydlig åldersgräns: endast personer över 18 år får hantera fyrverkerier.
Trots detta är det inte ovanligt att se betydligt yngre användare. Det tyder på att åldersgränsen, precis som platsbegränsningarna, har begränsad praktisk betydelse. Antingen sker hanteringen med vuxnas goda minne, eller så brister kontrollen redan vid försäljning. Oavsett vilket pekar det på samma grundproblem: regler som finns, men som inte tas på allvar.
När detta sker konsekvent uppstår ett problem som är större än själva fyrverkerierna. Lokala ordningsföreskrifter bygger på att de både är rimliga och möjliga att upprätthålla. När vissa regler i praktiken blir frivilliga riskerar hela systemet att tappa legitimitet. Det skapar osäkerhet om vad som faktiskt gäller och undergräver respekten för kommunala beslut.
En ofta återkommande idé är att begränsa försäljningen av fyrverkerier. Det kan sannolikt ha viss effekt, särskilt när det gäller omfattningen. Samtidigt löser det inte grundproblemet: att tillgången till pyroteknik är enkel medan kraven på kunskap och ansvar är låga.
Ett mer långsiktigt alternativ vore därför att lyfta frågan till nationell nivå. I dag krävs utbildning och certifiering för att hantera många produkter och arbetsmoment med betydligt lägre risknivå. Att kräva en grundläggande, standardiserad utbildning i pyroteknik för att få köpa fyrverkerier vore därför inte orimligt. Det skulle tydliggöra ansvarsfördelningen mellan köpare, säljare och vårdnadshavare – och skapa en naturlig tröskel utan att införa totalförbud.
Detta handlar inte om att förbjuda firande eller skuldbelägga traditioner. Det handlar om att skapa ett regelverk som faktiskt fungerar i praktiken. Antingen måste dagens regler börja efterlevas, eller så måste de justeras så att de bättre speglar verkligheten.
Lagar och föreskrifter förlorar sitt värde när de bara existerar på papper. För att upprätthålla ordning krävs inte fler symboliska beslut, utan regler som är begripliga, legitima och möjliga att följa.
Ronnie Niby (S)
