Den 1:a maj har varit arbetarnas internationella demonstrationsdag sedan år 1889, då den andra socialistiska internationalen, som då fortfarande innehöll flera revolutionära och antidemokratiska organisationer, proklamerade den som detta.
Den främsta orsaken till att man valde just 1:a maj var att man ville högtidlighålla minnet av de militanta anarkister som, under de så kallade Haymarketkravallerna i Chicago år 1886, dödades i en våldsam sammandrabbning med polisen. Trots att våldsamheterna utlöstes av att anarkisterna kastade en bomb mot polisen och trots att även sju polismän, vid sidan av fyra anarkister, dödades i den efterföljande skottlossningen, så ansåg Socialistinternationalen att all skuld borde läggas på polisen och det etablerade samhället.
Trots att 1:a maj nästan uteslutande högtidlighölls av socialdemokrater, kommunister, syndikalister och anarkister, ofta gemensamt, beslutade riksdagen år 1939 att utse 1:a maj till allmän helgdag.
Den speciella historia och karaktär som omgärdar 1:a maj gör att den märker ut sig bland våra helgdagar. Till skillnad från våra övriga helgdagar är den inte knuten till en tradition som har omfattats av hela folket, utan endast av en ideologisk och politisk gruppering. På grund av detta faktum har den därför också ofta haft en splittrande snarare än en enande inverkan på samhället.
Sverigedemokraternas uppfattning är att helgdagar bör vara institutioner som knyter an till vårt lands gemensamma historia, till det allmänna och sammanhållande. De bör inte vara kopplade till vissa politiska särintressens historia och till det konfliktskapande och söndrande.
Med tanke på detta och med tanke på att vissa av de grupperingar som ursprungligen var med om att proklamera 1:a maj som högtidsdag idag betraktas som några av världshistoriens värsta massmördare, anser vi det vara hög tid att omvärdera 1:a majs ställning som allmän högtidsdag. Dessutom är det en märklig företeelse att år efter år protestera och demonstrera mot det samhälle man faktiskt byggt upp och idag styr över. Man kan inte tolka det annat än att Socialdemokraterna är missnöjda med hur de styr landet.
När det gäller att SD har röstat mot en nollvision om olyckor i arbetslivet förra mandatperioden, så sade SD nej till en proposition från S där det ingick till förmån för SD:s eget förslag. Att S plockar ut enskilda punkter ur ett stort betänkande är inget nytt och ingår i er taktik på riksnivå. Det borde Jenny Tillander veta i egenskap som politiker och ordförande för Socialdemokraterna i Landskrona.
Stefan Olsson
Kommunalråd (SD)
