Rasmus Andersen svarar på min text med stora ord om ”ordning”, ”lojalitet” och vem som ”förtjänar” välfärd. Det låter beslutsamt – men det säger också mycket om hur Landskrona styrs i dag.
Vi har en kommun som sparar miljarder, samtidigt som skolor får skära i stödet och äldreomsorgen går på knäna. Det handlar inte om brist på pengar, utan om en politisk vilja att visa upp fina siffror i stället för fungerande verksamheter. En stark ekonomi är bra, men pengar i kassan hjälper ingen om den som behöver vård, trygghet eller gemenskap lämnas utanför.
Det blir extra tydligt inom omsorgen. Under den nuvarande ”experimentella modellen” lever många äldre med orimliga villkor. Några vittnar om att de tvingas ligga i sängen i tolv timmar eller mer, eftersom scheman och bemanning inte tillåter annat. Om det inte är ett misslyckande, vad är det då? För Rasmus verkar det vara en bisak, så länge balansräkningen ser bra ut. För mig är det en direkt skymf mot våra äldre.
Rasmus Andersen vill få det att låta som att sociala problem enbart handlar om språk och kultur. Det är att blunda för verkligheten. Otrygghet växer när människor saknar sysselsättning, när skolor trängs och när stadens billiga bostäder rivs utan alternativ. Integration är inte ett hot mot välfärden – det är bristen på inkludering som är det verkliga hotet.
Och medan debatten fastnar i ord som ”upprensning” och ”förfall” fortsätter Landskrona att riva bort sitt minne. Axeltofta var mer än några slitna stugor – det var ett stycke levd historia, ett exempel på hur vanliga människor byggde sig ett eget paradis i miniatyr. Likadant med äldre bostadsområden som rivs för att ge plats åt exklusiva projekt.
Tillväxt är inte samma sak som utveckling. En stad kan växa sig rikare på papperet – och samtidigt fattigare i själ och sammanhang. När politik reduceras till fråga om vem som ”förtjänar” stöd har man tappat själva idén med det offentliga ansvaret. Välfärden är inte ett pris man får för godkänt uppförande; den är ett löfte om värdighet.
Vi behöver inte en stad som delar upp människor i vinnare och förlorare. Vi behöver ett Landskrona som håller ihop – som bygger med respekt för både framtiden och det vi redan har. Välfärden, kulturarvet och medmänskligheten är ingen belastning. De är grunden för en stad värd att lämna vidare.
Ronnie Niby (S)
