Så kom den tunga dagen. Dagen då Karlslundsbadet skulle stänga dörrarna en sista gång för allmänheten, för att sedermera jämnas med marken. Ur rivningsaskan eller rivningsdammet ska ett nytt bad så småningom resa sig mot himlen. Det är med tunga steg jag går från bilen till badet. Här har jag sett barn som fått lära sig simma, jag har rent av sett och varit med och hjälpt vuxna att lära sig simma. Jag minns särskilt en man från Bangladesh som inte kunde simma, men väldigt gärna ville. Vi stöttade honom, så klart. Jag har sett glädjen i ögonen på små barn som åkt ner för den stora rutschkanan för första gången och skräcken i ögonen på vuxna som gjort detsamma.
Jag har sett något i ångbastun som man aldrig ser i Finland, nämligen kvinnor iförd slöja, som om det inte vore varmt nog utan. Och jag har fått prova på hur det luktar i en ångbastu med luktegott och på mintdoftande bastuis som en stammis och hans grabb från Helsingborg hade med sig. Jag har pratat med människor i alla åldrar från alla hörn i världen om allt mellan himmel och jord, faktiskt. Jag har sett kvinnor med horder av barn omkring sig som angripit en ensam stackars badvakt och skrikande kallat honom för rasist och jag har sett situationen lugna ner sig. Jag har sett den uppgivna blicken i ögonen på timanställd personal när något litet barn bajsat i barnpoolen och den trötta blicken i ögonen på fastanställd personal när några badgäster haft med sig glas som åkt i golvet, så att man fått spärra av en del av badet, med risk för glassplitter. Och jag har sett den behjälplige chefen hjälpa till när man haft klagomål på anläggningen, ”det löser vi Marko” var alltid hans ingångsvärde med tillhörande leende.
Jag har sett hur ungdomar och vuxna som saknar konsekvenstänk använt smutsiga papperskorgar för att fylla dem med vatten och kasta på bastuaggregatet och jag har sett hur bajskoppen till bajsborsten från närmaste toalett har använts för samma ändamål, utan konsekvenstänket att bajspartiklarna åker rakt ut i luften i det varma rummet de sitter i och sedan andas in. Jag har noterat att den största delen av badets gäster har islam som tro, för det har hänt att jag varit den enda badgästen då det varit högtiden Ramadan. Och jag har imponerats över hur personalen konsekvent bidragit till integration i den svenska musikkulturen, för det är nästan det enda som spelats på badet trots badgästernas bakgrund.
Jag har sett många Landskronabor jag känner och som jag inte känner och jag har pratat med många många människor som är bosatta både i och utanför Landskrona. De senaste åren har badet slagit rekord i besökarantal år efter år. Politiker, kommunala tjänstemän, företagare, arbetslösa, gästarbetare, turister, folk från grannkommuner ja till och med danskjävlar. Många som varit nakna i både dusch och omklädningsrum, men de allra flesta har duschat med kalsonger och badbyxor på, åtminstone på herrarnas. Den stående frågan blev obesvarad: Gör de så hemma också?
De gångna två månaderna har jag i synnerhet fokuserat på att prata med människor och frågat vad de tycker om att badet ska rivas. Det är skandal, en skymf, pinsamt, korkat, idiotiskt och många starkare uttryck än så… Je bem te! Kol hara! Och så har jag frågat dem vart de nu ska ta vägen, då det inte kommer finnas ett bad kvar. Och de flesta svarade som den lilla Loppan, ingen som vet, ingen som vet.
Jag hann med mina metrar jag skulle simma och sedan blev det en avskedsrunda i grottan, i virvelvinden, utomhusbassängen var stängd och så blev det ångbastu. Klockan närmade sig stängningsdags. Någon minut innan 15:30 kom så ett högt ljud ur högtalarna. Det var en bekant melodi av en bekant röst. Tommy Körberg sjöng om Stad i ljus.
”Jag ville se miraklet
Och höra ord som föder liv
Bli buren av en styrka
Som bara växer när jag anat mitt motiv”
Jag hämtade mobilkameran i omklädningsrummet för att föreviga tillfället. Strängt förbjudet i vanliga fall. Porta mig då! Jag såg Berglund – för första gången i mitt liv – iklädd ett par jeans. Jag saknade Landskronas motsvarighet till Baywatch’s Mitch Bucchanon, dvs Uffe Badmästarn, som inte hann dyka upp *trumvirvel* innan jag hann därifrån. Personalen samlades på ”bryggan”. Känslorna svallade. Tårar syntes i ögonen på någon. De unga tjurarna i personalen skulle ivrigt och förlösande hoppa i bassängen med kläderna på. Strängt förbjudet i vanliga fall. Porta dem! En rejäl avslutning för personalen av personalen vankades. Tyvärr fick inte vi stammisar delta. Men jag har hört att det blev… blött.
I omklädningsrummet tog jag bra med tid på mig, det blev en sista gång i bastun. Alla var deppiga. Jag pratade med en jämnårig bekant som gått på Västervångskolan. Jag såg vemodet i hans ögon. Det är tungt det här va, sa jag till honom. Och han berättade om minnen från badet från barndom till mandom och vilken betydelse det haft för honom. Jag kunde känna igen mig i det. I omklädningsrummet frågade en liten 6-årig flicka en badvakt om de blir arbetslösa nu när badet stänger och vad de ska göra nu. Det blev känslosamt. Det var svårt att hålla tillbaka tårarna.
Avslutningsvis ska det sägas, det är helt sjukt att man ska bygga ett bad med start 2025 som inte ens kommer ha samma standard när det är färdigt, som ett bad hade som stod färdigt 1995. Ambitionsnivån för vad vi lämnar efter oss till kommande generationer är inte hög. Men saker är väl som de är. När vi klubbade igenom bygglovet i Stadsbyggnadsnämnden i oktober och vi Socialdemokrater ställde en fråga till kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg (L), som även är ordförande i nämnden, om en detalj i ritningarna så fick vi till svars att han inte hade uppmärksammat detaljen och inte tittat så noga på detaljerna, trots att han suttit med i flera led i processen. Det är politik – kan man säga uppgivet, eller brist därav – och gå vidare med sina känslor. Ibland trumfar känslor förnuft. Det var med tunga steg jag gick från badet till bilen.
”Och så när allt förändrats
När tiden inte längre finns
Så ser jag oss tillsammans
Och då är resan slut
Det enda som vi minns
Stad i ljus”
Marko Huttunen (S)
Stolt stammis på Karlslundsbadet och ordförande i Landskrona Motionssim
