På Liberalernas Landskronas Facebooksida presenteras en lång lista över vad partiet anser vara sina framgångar. Minskade bidrag, starkare ekonomi, företagsetableringar, bättre företagsklimat, investeringar, kultur och klimatåtgärder. Inlägget avslutas med orden: ”Håglös? Nej. Möjligen otålig.”
Visst har Landskrona förändrats. Det vore oseriöst att påstå något annat. Flera satsningar har genomförts, ekonomin har stärkts och kommunen har lyckats attrahera nya företag. Det förtjänar att uppmärksammas. Men det är också oseriöst att beskriva utvecklingen som enbart en berättelse om framgångar. Efter närmare tjugo år vid makten borde ett styre kunna göra mer än att rada upp sina bästa resultat. Ett trovärdigt bokslut innehåller också självkritik.
Var finns reflektionen kring den hårda kritik som riktats mot äldreomsorgen? Var finns LOAB och de Lex Sarah-anmälningar som skakat förtroendet för kommunens omsorg? Var finns diskussionen om en stadskärna som fortfarande kämpar med tomma butikslokaler och förändrade handelsmönster?
När Liberalerna skriver att centrum behöver utvecklas är det också rimligt att diskutera hur kommunens egna beslut påverkat situationen. Att etablera handel i stadens utkanter kan ge nya möjligheter, men stora externa handelsområden riskerar samtidigt att flytta kundflöden och investeringar bort från centrum. En levande stadskärna skapas inte enbart genom nya ambitioner när problemen redan blivit tydliga, den kräver långsiktiga beslut där centrumhandelns förutsättningar vägs in från början.
Samtidigt skriver Liberalerna att skolan måste tillbaka till grunderna, att äldreomsorgen behöver en nystart och att centrum behöver utvecklas. Det är ambitioner som få invänder mot. Men de väcker också en självklar fråga. Om dessa områden fortfarande kräver en nystart efter nästan tjugo år med samma politiska ledning – vem bär då ansvaret?
Politik handlar inte bara om att ta åt sig äran när utvecklingen går åt rätt håll. Den handlar också om att erkänna när beslut inte fått önskad effekt och visa vad man lärt sig.
Än mer anmärkningsvärt är uttalandet i HD där Liberalernas företrädare fick frågan vilket parti han skulle rösta på om han inte kunde rösta på Liberalerna. Svaret var att han inte skulle rösta alls.
Det är ett märkligt besked från en folkvald politiker. Demokratin bygger på deltagande. Att rösta är ett ansvar, inte en belöning för att det egna förstahandsvalet finns på valsedeln. Dessutom väcker uttalandet frågor om synen på de partier som Liberalerna samarbetar med i Landskrona. Om inget annat parti anses värt en röst, hur ser man då egentligen på de politiska partners man styr kommunen tillsammans med?
Landskrona behöver en levande politisk debatt. Den kräver mer än uppräkningar av framgångar och positiva formuleringar på sociala medier. Den kräver självkritik, ödmjukhet och en vilja att diskutera både det som lyckats och det som fortfarande brister.
Ronnie Niby (S)
