I några inlägg här på Planket har jag varnat för den s.k. ekonomiska utvecklingen. Bl.a. påpekade jag före valet förra månaden att folk som inte klarar av att betala sina räkningar i tid kan tvingas betala dröjsmålsräntor i nivån 20 – 30 %. Jag har inte fått så mycket reaktioner men i vart fall har en bostadsrätt i Norra Borstahusen hyrts ut. Det har jag varit med om flera gånger – när ekonomin krisat.
Någon tycker att mina synpunkter är knäppa. Vi som varit med i stridens hetta blir ju såna.
Få vill prata om finanskriser. De som var med och fick stryk, börjar om sina liv på någon annan plats – migration är ordet!
Nu ser jag gamla hyresgästers barn bli tvångsintegrerade i svenska regler när deras lån förfaller till betalning. De har blivit gäldenärer, kanske på livstid. En stämningsansökan blir som en utvikning i bästa FiB-aktuellt stil. När nu unga killar och tjejer jagas av delgivningsmän blir situationen ohållbar – 30 % i dröjsmålsränta – nu har vi passerat anständighetens yttersta gräns.
I den politiska debatten intar dessa ungar nu första plats. Hur ska en ny regering kunna hantera detta? Hjälper bidragstak, enkla jobb och skattesänkningar? Trist läge men också lite kul att möta upp i domstolar och få debattera oseriösa avtalsvillkor – läs dröjsmålsränta á la 30 %. Varför inte låta hålla förhandlingar i den saken i Landskrona, på Rådhusets juridiska avdelning? Jag har varit där förut.
Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds universitet
