Jag minns en höstdag för nio (?) år sedan. Från min balkong tittade jag ner på Järnvägsgatan. Klockan var fem i tio och ett par hundra människor köade för att komma först in till H&M. Tio sekunder i tio började de högt räkna ner och jag rös av välbehag. För mig kändes det som en vändpunkt i Landskrona. Ett åttiotal och nittiotal i något slags kollektiv depression. Ingen trodde på staden, vare sig invånarna eller någon annan. Nu kom beviset. H&M gör ingenting på chans. De trodde på Landskrona, De såg att här fanns och finns en potential. Jublet när portarna slogs upp var mycket symboliskt. Något liknande hände i fredags när det första spadtaget togs till den Internationella Engelska Skolan (IES). Sveriges kanske mest framgångsrika friskolekoncern som hela tiden levererar toppresultat har sett potentialen i vår stad. De tror på Landskrona.
Leif Olin har en annan bild som vi kunde läsa här i torsdags. Jag tror han tycker om att skriva och ibland kan det vara underhållande att läsa hans insändare. Han gillar målande beskrivningar och karikatyrer. Apropå IES etablering skriver han om en drottning på besök, om Ler och Långhalm och om adjutant Olsson. De styrande krälar i stoftet och rättar till sina kravatter. Kanske en lustig beskrivning av vad han tror kommer att utspela sig om ett par dagar. Som slutkläm kommer att detta ”är en käftsmäll mot all personal och alla elever som varje dag gör en fantastisk insats”. Det var ord och inga visor!
Men bortsett från denna satir (?), vad är det egentligen han menar?
Han börjar med att berätta om möten med elever som vittnar om en bra kommunal skola. Han känner glädje i kroppen efteråt och vill med denna inledning visa vilket mörker som väntar när Engelska skolan nu hotfullt dyker upp. Den kommunala skolan dumpas i samma ögonblick som jorden slängs åt sidan, säger han. Hur ska vi tolka det? Att den kommunala skolan får sämre resurser när IES kommer hit? Att de kommunala lärarna skulle få sämre löner? Att klasserna skulle bli större? Jag vet inte vad han tror men nu när vi får hit en skola som levererar toppresultat kan vi nog räkna med detta kommer att ”smitta av sig” på andra skolor. Så har nämligen skett i andra städer.
Hans förakt mot Barbara Bergström (grundare och styrelseordförande IES) är tydligt. Varför tycker han då så illa om henne? Är det för att han i sann socialistisk anda tycker illa om privata företagare? Och är de framgångsrika ska man tycka ännu mer illa om dem? Kanske är det om möjligt ännu värre om man är både kvinna och framgångsrik företagare? Eller det kanske är gammal hederlig jantelag som råder i Leifs Olins värld; hon ska inte tro att hon är något? Kan det vara så att Leif Olin helt enkelt inte tycker om att företag går med vinst? Profiten, det kanske är där skon klämmer?
Men sedan vänder han och säger att IES är en smart affärsidé. Hans kritik riktar sig istället mot ”den styrande majoriteten” som låter sig klappas på huvudet och bli grundlurade av den profithungriga drottning Barbara. I hans avslutning lämnar han satiren och blir plötsligt allvarlig. Man kan känna hans vrede när han berättar om den ”käftsmäll” den styrande majoriteten delar ut mot personal och elever. Det låter ungefär som om ”majoriteten” plötsligt hade bestämt att löner ska halveras och klasstorlekar ska fördubblas? Att de styrande med förakt mot alla landskronabor verkligen försöker skada staden? Förstöra skolan? För mig är hans resonemang väldigt svårt att förstå. Skolan är i Landskrona en prioriterad satsning och att ta del av de goda resultaten är mycket glädjande. Att man nu skulle vilja förstöra detta är naturligtvis helt befängt. Jag är mycket glad åt att få hit IES. Det är ytterligare ett bevis på att vi har potential och att företag ser den. De ser optimistiskt på vår framtid. Att IES kommer hit kommer säkert innebära en skjuts framåt och uppåt, för alla skolor. Jag tycker det är bra att företag väljer att etablera sig i Landskrona, vare sig de heter H&M, IES eller DSV. De visar att de tror på Landskrona precis som jag. Att det kommer hit en toppskola som öppnar dörrarna för alla barn och ungdomar är faktiskt något väldigt positivt.
Martin Hegardt (L) ledamot i utbildningsnämnden
