Jag är enig med Olle Pålsson i hans inlägg 2017-10-25 (En reflektion med anledning Johan L och Tommy J:s inlägg) att det är föräldrarna som styr över barnens val av väg (vägval) genom skolans värld: dagis –förskola – grundskola – gymnasium – universitet → etc.
Vad ska man säga till en nygravid 17-årig tjej och hennes 19-årige pojkvän när graviditeten konstaterats?
Hur ska man förbereda de unga tu inför de livets val de ska göra i skolans värld för sitt, eventuellt sina, barn. De unga tu har måhända släppt intresset för skolan – blivit skoltrötta – redan som 15 – 17-åringar.
De står där med slätstrukna grundskolebetyg och har aldrig satt sin fot på en gymnasieskola och uttalar: ”jag vill ha ett jobb”. Och inte blir situationen enklare av den omständigheten att deras föräldrar är underhållsskyldighet mot ”de unga tu”, de blivande föräldrarna, till 21 års ålder.
En del av dessa, enligt svensk lag, underhållsskyldiga föräldrar, finns inte i Sverige. Dessutom saknar de pengar. Det är självfallet så att inte endast invandrare får problem vid skolval. Men inte desto mindre så har vi en stor grupp av s. k. nyanlända för vilka den biologiska klockan tickar – de ensamkommande barnen. De står bokstavligt talat på tröskeln till familjelivet mer eller mindre utan utrustning/kunskaper för ett liv i vårt land med vår syn på behov av kunskaper: läs utbildning.
Att springa runt på gator och torg på nätterna skapar vanligtvis inga kunskaper, nåja man får veta vad som händer där då. Det fick jag veta då, när jag var hyresvärd på 1980-1990-talen. Situationen då, liksom nu, krävde att jag fanns ute på fältet för att hålla reda på vad som hände ute i fastigheterna, främst under kvällar och nätter – någon gång med poliseskort. Då pratade jag med hyresgästerna om deras problem. Inte så mycket om
deras barns utbildning som om de regler som föräldrarna har att förhålla sig till.
Hur får man råd att hålla sina – ev. skolpliktiga – barn i skolan när man lever på ”socialbidrag”, underhållsstöd, bostadsbidrag, A-kassa, FK-ersättningar etc.? I allt detta har sedan skattereglerna sin givna plats. Uppsökande verksamhet för att på individnivå utreda förutsättningarna för barnen i familjerna. Hur mycket kostar sådana åtgärder? Eftersom jag har lite erfarenheter av hantering av liknande problem i domstolar på 1990-talet och under de senaste 3 à 4 åren så är prislappen 2 000 – 2 500
kronor per timme.
Vad sedan gäller Johan Laurins hänvisning i ”Svar till Tommy” 2017-10-24, till Internationella Engelska Skolan, så vill jag för dagen inte kommentera. Jag vill veta mer om den skolans verksamhet, liksom om några andra skolors, i Landskrona. Jag vill således ha lite mer på fötter utifrån egna iakttagelser. Jag kommer att kontakta dem personligen
Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds universitet
