När man går ut med hunden så kan man göra iakttagelser. Vad är det egentligen som händer eller icke händer? Med ett förflutet i fastighetsbranschen så kunde jag iakttaga byggandet i Landskrona 2008. Nyhamnsprojektet var igång men sackade in. Likaså stoppades radhusbyggandet på kv. Smeden och det skulle dröja nästan 10 år innan höghuset vid Albanoskolan började växa upp m.m.
Hur är läget nu? Det bygges på många platser i stan. Vid tidigare finanskriser är stopp i bostadsbyggandet tecken på att något är på gång på riktigt.
När jag per bil utan hund men med chaufför åkt genom Norra Borstahusen har jag blivit konfunderad. Ett 10-tal radhus stod tomma samtidigt som nya projekt annonseras där ute i norra delen av Landskrona.
Hur går det – vad är på gång? Det är en sak att befolkningen ökar (ett kärt mål för många kommunpolitiker – bypolitiker på danska) men kommer de ”nytillkomna” att tjäna tillräckligt med ”cash”. Gigantiska bostadsbyggnadssubventioner (produktionsstöd) är väl inte framtidsvisionen eller är det?
Nu är det staten som de facto ger stöd till bostadsinvesteringar. Svenska banker kan låna upp pengar utomlands eftersom marknaden vet att svenska staten ställer upp som ”lender of last resort” om det krisar. Pengar som sedan vidareutlånas till hushållen.
Men vad gör bostadsköpare med stora lån när dröjsmålsräntorna drar iväg: inte till 2-3 %, utan till uppemot 20-30 %. Ett livslångt sparande kan utraderas under kort tid. Och sedan kommer Kronofogden.
PS. Så är vi där igen – nya stadsdelar i Landskrona – på tal om de senaste inläggen på planket (2018-09-04) av Pontus Eriksson och Johan Laurin.
Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds universitet
