Jag kan bara hålla med Birgitta och Stefan.
Som husse har jag i och för sig aldrig haft problem
med mina hundar, de har aldrig varit skotträdda.
Varför har jag inget inträngande svar på.
Kan vara att de bott vid landsvägar, vana vid snabbt
kommande ljud. Långtradare, motorcyklar.
Jag har sett rädslan i människors ansikte,
människor som upplevt krigets fasor.
Som blivit utsatta av tortyr med plötsliga höga ljud.
För att hindra dem att falla till ro, sova.
Eller en hågkomst av att bomber fälls.
Där nära och kära dör.
Det är ett trauma jag själv inte kan föreställa mig.
Visst,
jag har själv använt pyroteknik.
Kinapuffar och häxpipor när jag var 10-12 år
Ganska större grejor senare.
Men jag träffade människor, med rädda hundar
och erfarenheter ingen ska behöva uppleva.
Jag insåg att mitt smällande faktiskt orsakade obehag.
För att inte säga fasansfulla återkomster till minnen…
Förra året kunde jag se fönster med helt neddragna gardiner.
Glasade balkonger som täcks med svarta sopsäckar.
På min gata, i Landskrona. Förra nyårsafton.
När det gäller hundar och katter: Låt dem vara.
De söker skydd under fåtöljer, bord och soffor.
En alltför stor uppmärksamhet – förstärker deras ångest.
Finns där för dem, visa att DU är okej.
Örjan Kristenson.
