Vi kan inte låta bli att reagera på de artiklar som publicerats om de ”tunga L-politiker”, till exempel Torkild Strandberg i Landskrona, som protesterar mot att L ska göra överenskommelser med S.
Vilka alla de tunga L-politikerna är framgår inte i de artiklar vi läst och det beslut som tagits. Men L är ju ett ”tungt” parti i Landskrona med Torkild Strandberg i spetsen.
Klart är att Strandberg hellre väljer att samregera med SD, vilket han gladeligen gjort och gör i Landskrona.
Vi undrar varifrån detta hat mot socialdemokrater, som bland annat Strandberg ger uttryck för, kommer. Socialdemokraterna är och har alltid varit ett demokratiskt parti med en humanistisk grundsyn. Arbetarrörelsen uppstod förvisso ur liberalismen och L borde därför kunna dela samma värdegrund, det vill säga den humanistiska och demokratiska. Uppenbarligen delar inte Strandberg och hans konservativa falang denna grundsyn. Utan delar hellre åsikter och värderingar med Sverigedemokraterna, som har en ultrakonservativ syn på samhälle och människor.
L i Landskrona har ett stort väljarantal och är styrande där. Vilket har gett Strandberg så stor tuppkam att han nu tror att han ska styra upp riksplanet också och bestämma att alla L och C-politiker ska tycka som han. Och rösta för en ultrakonservativ högerregim med M-KD-SD och köra över vad en majoritet av svenska folket röstat mot, nämligen en SD-regering. SD är i mångas ögon ett högerpopulistiskt och fascistiskt parti. Vilket inte verkar störa Strandberg.
Strandberg glömmer att på riksplanet är L ett parti med lågt väljarstöd ( i nuläget mycket lågt) och många av L-väljarna springer inte alls i Strandbergs ledband. L (med Strandberg i spetsen) kan således inte diktera villkoren för svenska folket och demokratiska partier som S-C-MP och förhoppningsvis majoriteten av L.
Det är dessutom så att vi socialdemokrater inte går omkring och tror och hoppas att L och C ska se oss och att vi har en högsta önskan att samregera med L. Vi har nämligen en egen politik vi vill lägga fram, men dagens politiska läge kräver en kompromisslösning. En lösning med bred demokratisk samsyn och med gemensamma grundläggande värderingar trots olikheter i många frågor. I en sådan regeringssamverkan kan inte SD, KD och knappast M komma ifråga eftersom de eftersträvar en mer konservativ grundsyn på samhället.
Så bort med tjurighet och orimliga maktanspråk och fram med samtal och
kompromissvilja Strandberg!
En S-C-L-MP-regering får 167 mandat mot M-KD-SD:s 154 och behöver alltså inte aktivt stöd av V, ett parti som historiskt sett har haft en odemokratisk grundsyn. Men M-C-L-KD behöver aktivt stöd av SD, som trots namnet, har djupt odemokratiska rötter.
Pehr T Ohlsson ( HD 18 nov 2018 : Och fronten höll ) har helt rätt när han säger att ”den anständiga delen av borgerligheten”, dvs den demokratiska, röstade bort Kristersson och hans ultrakonservativa regeringsförslag.
Vi tvivlar starkt på Strandbergs syn på demokrati och på hans grundläggande värderingar. I politiken bör samförstånd och politiska samtal av demokratiska skäl ligga till grund för beslut. Hat får inte styra i viktiga frågor. Vi undrar också om de borgerliga politiker som samregerar med dig, t ex i Allianspartierna, SD och MP också drivs av detta odemokratiska,omogna och grundlösa hat.
Ligger Strandbergs önskan (se Hd:s intervju med TS innan valet) att alltid få bestämma själv och hans driv efter makt bakom hans rädsla för ett demokratiskt parti?
Lena Nilsson
Håkan Lans