Barsebäcks kärnkraftverk stängdes 2005 och började rivas 2016. Nu, 2023, verkar det som att nya verk ska byggas både där och på en mängd andra ställen i Sverige. I veckan talades i SVT varmt om minikärnkraftverk i Stockholms innerstad. Nästa steg är väl små hushållsnära kärnkraftverk anpassade till villor och radhus runt om i Sverige. Inga elräkningar och kraftnätsavgifter. Inga förfulande solpaneler eller störande vindmöllor – Nej, egen härd är guld värd!
Men tänk nu om det blir en smälta, en härdsmälta, i Barsebäck, i Stockholms innerstad eller i villaträdgården.
Minnet är kort, inte minst det politiska minnet. Vad var det som, enligt media, var den stora faran i Ukraina under 2022? Var det inte att kärnkraftverket i Zaporizjzja skulle börja läcka, eller än värre att en härdsmälta skulle ske? Och ryssarna fortsätter den dag i dag att med vapen hota och sabotera anläggningen. Men trots detta driver politiker i Sverige en kampanj för utbyggnad av kärnkraft.
Kanske våra politiker lever i tron att vi i Sverige kan konstruera kärnkraftverk som är oförstörbara; det vill säga inte kan läcka ut radioaktivitet oaktat vad som händer – till exempel om kärnkraftverken angrips och därefter kontrolleras av så kallad främmande makt, såsom i Zaporizjzja.
Det må vara så att kärnkraften utvecklats och är säkrare än den var i Windscale 1957, Harrisburg 1979, Tjernobyl 1986 och Fukushima 2011. Men hur man än vrider och vänder på det: Om olyckan är framme läcker det radioaktivitet.
Möjligtvis har sannolikheten att en olycka skulle kunna hända minskat. Dock, att sannolikheten minskat innebär inte att det inte kan ske en ny olycka. Även en extremt liten sannolikhet bör beaktas när det gäller kärnkraft – att chansa kan innebära oöverstigliga konsekvenser för såväl dagens samhälle som morgondagens.
Tage Danielssons ord från 1979 äger då som nu giltighet.
Tage Danielsson om sannolikhet | SVT – YouTube
Jan Nilsson, boende på Öster
