Min kära mor fyllde nyss 77 år gammal, hon är inte infödd i Landskrona, utan träffade min pappa som föddes i Landskrona någon gång, långt innan jag föddes, i Karlskrona, och dom flyttade sen hit.
Hon jobbade på Arbetsförmedlingen så länge jag kommer ihåg, på den tiden när dom gjorde vad namnet sa. Hennes mamma, min mormor, jobbade för flygvapnet på F17 i Blekinge i större delen av sitt liv.
Idag är min mormor 100 år men fyller 101 år på Nobeldagen. Min kära mormor, bara för två år sen var hon helt klar i sinne och minne, hon kunde komma ihåg mina barndomsvänner och vad vi gjorde, bättre än vad jag själv kunde. Då bodde hon fortfarande i Ronneby, och min mor körde dit och tillbaka för att se till så att hon hade det bra.
Till slut så blev det ohållbart. Mormor skulle flytta till Landskrona och bo hos min mor. Mormor kunde inte vara kvar i Ronneby under flytten givetvis, och vi som skulle flytta behövde alla vara i Ronneby, så min mor bad om hjälp från äldrevården. Kunde dom över en helg hjälpa med att hålla koll på mormor medan vi flyttade hennes saker.
Nej.
Det var svaret efter utredning, mormor var kapabel att trycka på larmknappen om det var akut, satt en snörvlande konsult till utredare och bestämde, och anledningen till att jag nämner ”snörvlande” är att en kvinna på 100 år med vacklande hälsa kanske inte bör utsättas för smittorisker, men vad vet jag.
Eftersom ingen hjälp fanns att hämta så fick mormor följa med upp under flytten, och morgonen efter gick det inte att kommunicera med henne längre, hon fick ett stroke, och efter det har det bara blivit värre. Hon känner inte igen oss längre. Hon kan inte ta hand om sig själv. Hon vet inte hur hon ska göra för att äta eller gå på toaletten.
Hon förlitar sig 100% på sin dotter, min 77-åriga mor, att klara sig dag för dag.
Mamma är i en ålder där hon själv skulle behöva hjälp, men framförallt där hon skulle ha möjlighet att ha ett eget liv.
Hon har begärt hjälp från kommunala vården för att få hjälp, men det enda hon blivit beviljad är 3-4 timmar i veckan, resten av tiden har hon knappt möjlighet att sköta vanliga bestyr i hemmet, som att tvätta eller ta hand om räkningarna, än mindre att besiktiga bilen eller sköta andra sociala kontakter för egen del.
Allt detta kanske är vad åldringar har att förvänta av samhället idag, fan vet hur det blir när jag inte kan försörja mig.
Häromdagen fick min 101-åriga mormor en räkning på 1.990kr för ”omvårdnadsavgift” i 7,53 timmar.
Seriöst…
Vad fan är det?
En kvinna som betalt skatt i hela sitt 101-åriga liv, aldrig begärt bidrag eller legat någon till last, och jobbat för svenska försvaret större delen av det… ska betala nästan 2000kr av sin minimala pension för att någon sitter hos henne i ett par timmar varje vecka?
Min mor får inte en krona för att hon tar hand om min mormor, att hon avlastar äldrevården, och det enda hon ber om blir avslaget. Fy fan.
Jag är 45år gammal nu, men jag vet inte om jag vill bli gammal i det här landet, jag skiter i partipolitiken, men man ska fan få den respekt man förtjänar när man inte längre kan ta hand om sig själv.
Skäms på er, ni som vet att ni är skyldiga, för jag vet att ni vet vem ni är, och än mer skam på er för att ni låter opportunister och populister nyttja er inkompetens.
Björn Persson
icke partipolitisk
