Det talas ofta om trygghet och välfärd, men samtidigt ser vi hur kvinnor och barn förlorar sina hem på grund av politiska beslut. Vräkningar av ekonomiskt utsatta familjer har blivit en allt vanligare verklighet, trots löften om att ingen ska behöva stå utan tak över huvudet. Politiker som ofta påstår sig värna om kvinnor och barns trygghet måste nu ställas till svars för konsekvenserna av sina handlingar. I dag, på den internationella kvinnodagen, påminns vi i Landskrona om Axeltofta, det område – där kvinnor och barn är hårdast utsatta – och som senast drabbats av Treklöverns (L, M, MP) framfart.
Treklövern vill tvunget göra sig av med Axeltofta koloniområde och fullkomligt köra över Axeltoftingarna. I kommunfullmäktige har Treklövern drivit igenom beslutet om att avveckla området och i kulisserna klubbar man i instans efter instans igenom en ny detaljplan för området, som innebär att området som vi känner det i dag, jämnas med marken och ett nytt naturområde ska tränga fram. Civilisation ersätts med oskött natur.
Vi vet att hyrorna stiger och socialt stöd minskar och som en konsekvens av detta ökar risken att ensamstående mammor och deras barn kastas ut från sina hem. För kvinnor som redan befinner sig i en ekonomiskt sårbar situation – ofta efter separationer eller flykt från våldsamma relationer – kan en vräkning vara förödande. Det betyder inte bara en akut bostadskris, utan även ökad risk för hemlöshet, social utsatthet och i värsta fall att barnen omhändertas av socialtjänsten. Vilket ansvar tar kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg (L) och Treklövern för detta?
Trots att FN och barnkonventionen tydligt betonar barns rätt till trygghet och stabilitet, bidrar politiker och myndigheter till att splittra familjer genom att inte erbjuda tillräckligt stöd för att behålla bostäder. Varför är det just de mest utsatta som ska få betala priset? Samtidigt ser vi hur de stora och etablerade byggherrarna gör vinster på miljonbostäder med havsnära läge och andra renoveringar och ombildningar, medan låginkomsttagare och människor som valt eller tvingats till ett mer alternativt levnadssätt trängs ut från sina hem.
Att kvinnor och barn ställs på bar backe i Axeltofta, är inte en ofrånkomlig konsekvens av ett hårt bostadsklimat eller klimatomställningar, ej heller pga årtionden av att kommunen har vanskött och negligerat att uppfylla lagstiftningen kring vatten- och avloppsfrågor, trots påtryckningar och medvetenhet i frågan. Att Axeltofta avvecklas – med alla konsekvenserna det får till följd – är ett politiskt val, en politisk handling. Det är fakta!
I Axeltofta är kvinnor ägare till 55 av de 158 husen. Det bor 12 barn i Axeltofta. Totalt bor det cirka 100 kvinnor i Axeltofta. Med ett klubbslag, har Treklövern gjort dessa människors bostäder och hem värdelösa. Och med samma klubbslag blev framtiden för dessa kvinnor och barn oviss. Att hänvisa dem till myndigheterna, när kommunen aktivt jagar ut dem från sina hem, är oacceptabelt.
Samtidigt, bara ett stenkast från Axeltofta, på andra sidan Saxån har kommunen genom Landskronahem köpt nybyggda bostäder som ska hyras ut för dyra pengar. Det är alltså mark, som enligt prognos om 75-100 år också kommer utgöra havsbotten och därmed bli värdelös.
I synnerhet i dag, på den internationella kvinnodagen, kan vi inte stå tysta och acceptera att Landskrona är en stad där kvinnor och barn tvingas leva i otrygghet på grund av Treklöverns beslut. Bostaden är en mänsklig rättighet. Det är dags att politikerna inser det!
Susanne Hansson, vice ordförande Axeltofta koloniförening
Camilla Magnusson, tf sekreterare Axeltofta koloniförening
Fatmir Azemi (S), Oppositionsråd
Camilla Clarenius (S), ordförande S-kvinnor Landskrona
Michelle Hultgren (S), boende Axeltofta och ordförande SSU Landskrona
Felicia Gullstrand (S), uppväxt i Axeltofta och vice ordförande SSU Landskrona
Marko Huttunen (S), ersättare Stadsbyggnadsnämnden
Ole Rudolfsson (S), ersättare Miljönämnden och sammankallande S-koloninätverk
