Under valrörelsen har en hel religion utpekats som svaret på frågan om vad som är fel med Sverige. För oss som kom hit från Balkan på 90-talet är retoriken obehagligt bekant. Vi känner en plikt att varna medan det inte är för sent.
Bosniakiska Islamiska Samfundet i Sverige följer med växande oro tonen i den offentliga debatten om islam och muslimer inför valet den 13 september 2026.
Under valrörelsen har islam allt oftare framställts som förklaringen till problem som inte har med religion att göra och hetsen mot muslimer har eskalerat. Kartläggningar av moskéer, skrönor om shariadomstolar, återvandringsannonser som riktar sig till immigranter med muslimsk bakgrund, en bok som förvanskar islam till en totalitär ideologi är några punkter som har varit på agendan. Och tydligast av allt: uppmaningar till muslimer att överge sin religion.
Samtidigt saknas muslimska röster nästan helt i den debatt som förs. Alla pratar om oss medan våra röster är tystade och/eller ignoreras.
Vi vill vara tydliga med att vi håller yttrandefriheten kär. Den är en islamisk princip också. Kritik av olika typer av religiös utövning och tillämpningar är en viktig del av den islamiska traditionen. Yttrandefriheten och den fria debatten är grundläggande för det samhälle vi lever i och vill fortsätta leva i. Vi försvarar den utan förbehåll.
Vår oro riktar sig mot missbruk av yttrandefriheten och den hatiska diskursen.
Skillnaden är solklar. En debatt om integration, segregation och trygghet är nödvändig. Lösningarna på problemen ska sökas och genomföras. Men just nu har en hel religion utpekats som svaret på frågan om vad som är fel med Sverige. Hårt arbetande människor pekas ut och trakasseras.
Ingen religion är orsaken till alla problem som finns i ett modernt samhälle, och ingen religion kan lösa dem heller — det är politikens uppgift.
Utvecklingen vi ser är farlig. Den mest grundläggande moderna idén – den om medborgarskapet- ifrågasätts. Det skapas misstro mellan människor som levt sida vid sida i decennier. Och den stannar inte vid ord. De ökade attackerna mot svenska moskéer sker inte i ett vakuum. De är inte slumpmässiga. Skändningar av religiösa lokaler blir vanligare i takt med att språket och retoriken blir hårdare. Flera attacker på förbigående muslimska kvinnor och tjejer har rapporterats under senaste veckor.
Vi är också besvikna över avsaknaden av fördömanden från politiska partier som påstår sig försvara mänskliga rättigheter. Gränserna flyttas steg för steg och politiska företrädare nöjer sig med att konstatera att språkbruket var hårt. Meningsmotståndare kallas för landsförrädare utan att det får några konsekvenser. Ansvaret för det offentliga samtalets ton vilar på alla som deltar i det, inte bara på dem som driver det längst.
För oss muslimer från Balkan är denna utveckling särskilt bekant. Uppmaningen att sluta vara muslimer har vi redan hört förut. Det var på 90-talet när nationalistiska partier skruvade upp retoriken och muslimer, som levt sida vid sida med andra befolkningsgrupper i sekler, plötsligt utpekades som ”främmande element”, “hot” och ”terrorister.” När det etniska våldet väl började — skjutningarna, avrättningarna — räckte det med att man hade ett muslimskt namn för att hamna i en massgrav.
På 90-talet fick vi skydd och trygghet i Sverige. Landet har blivit vårt hem och vi är djupt tacksamma för det. Just därför känner vi en plikt att varna och agera medan det inte är för sent.
Vi uppmanar därför våra församlingsmedlemmar att inte låta sig provoceras. Bevara lugnet och värdigheten! Vi uppmanar alla använda sin rösträtt den 13 september. Gör det med eftertanke: ta reda på vilka partier och kandidater faktiskt står för alla människors lika värde och grundläggande rättigheter — och låt det väga tyngst.
Jasmin Foco
Ordförande
Bosniakiska Islamiska Samfundet i Sverige (BIS)
