Valrörelsen är igång. I Stockholm har de plockat fram sandlådan och den fullskaliga pajkastningen är igång. Q-ordet som är synonymt med landsförrädare har dammats av i offentliga sammanhang, men läser man Flashbacktrådar så är detta intet nytt. Q-ordet som kan återfinnas i korsord i hängmattan har nu alltså även infunnit sig i de sociala medierna. Tidigare denna mandatperiod framkom det i SVT-dokumentären Maktspelet i en ljudupptagning, att vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar, eller vem det nu var som satt på hennes rum, kallade socialdemokraterna för F-ordet. Nivån på politiken skiljer sig mycket i dag jämfört med nivån på politiken för 20 år sedan, för 40 år sedan och för 60 år sedan. Det är svårt att tänka sig att partiledare förr i tiden hade använt den typen av språk om varandra.
”Pennan är mäktigare än svärdet”, är ett berömt citat av den engelske författaren Edward Bulwer-Lytton och påtalar att makt i form av svärdet, vapen eller våld, trumfas av ordet. Ordet, eller språket, är kanske det viktigaste verktyget som används inom politiken. Vad använder vi för ord? Vem är det som använder orden? Hur används orden? På vilket sätt används orden? Vad är syftet med användningen av orden? Används orden för att skapa en bättre stad eller används de för att skapa en bättre tillvaro för sig själv? Med ordet, eller språket, kan man utröna väldigt mycket om hur saker faktiskt förhåller sig. Genom att ställa frågor kan man få svar. Och ibland heter det att som man frågar får man svar. Det sker i nyanser, i val av ord, i sättet man försöker kommunicera med andra människor. För försöka, är det man gör. Ibland lyckas man, ibland inte.
Under den senaste 24-års perioden i politiken i Landskrona har kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg (L) försökt att ta och har fått mycket utrymme att använda ord. Tidningarna har gett honom ohyggligt mycket medialt utrymme. Motståndet mot honom och hans språkbruk har varit sparsamt. Och eftersom han har fått synas så mycket som han fått göra, har han haft en stark språklig makt att bidra till att forma synsätt och tankesätt i och kring staden vi bor i. Mandatperioden 2003-2006 användes vissa ord för att måla upp den bild av Landskrona som Torkild hade då. Därefter blev det ett annat språkbruk.
För när Treklövern kom till makten, då förändrades språket och den politiska inriktningen i staden ändrades och en ljusare framtid målades upp med just ord. Det myntades en slogan, för att försöka ge en bild av de egna politiska insatserna, ”Mycket gjort, mer att göra!”. Nåja, exempelvis nedskärningar på Komvux strax efter valet 2006 var väl såhär i efterhand inte någon större politisk insats för stadens bästa. Alla som nu reflexmässigt säger att det går bra för Landskrona, kan ju försöka dra sig till minnes och återge hur mycket som Treklövern egentligen åstadkom den där första mandatperioden 2007-2010. Vad hände sedan 2011-2014, 2015-2018, 2019-2022 och vad har egentligen hänt 2023-2026? Och framför allt, vad är egentligen tänkt att hända i framtiden? Det har ju funnits en vision för Landskrona, Landskronas vägval, både i en onumrerad version såväl som en v2.0. Men i en artikel publicerad i HD/Landskrona Posten nyligen sa Stadsdirektörskan Pernilla Anderberg: ”Staden tog beslut om Vägval 2010, om hur staden skulle utvecklas, och det ligger fortfarande som en grund för allt arbete inom staden”. Tjugo tio – det är 16 år sedan. Och efter mandatperioden som väntar runt hörnet, är det tjugo år sedan. Krönikören Thomas H Johnsson ställde nyligen frågan i en ledarkrönika i HD/Landskrona Posten om Torkild Strandberg har några idéer för framtiden? Och han undrar: Vad är staden i dag? Bra frågor, jag undrar det samma, vad hände med utvecklingen och visionerna? Vilka är idéerna? Blev det kanske bekvämt att vara Herre på täppan och jobbigt att försöka vinna ännu en omgång av barnleken ”Hela havet stormar”? Var det någon annan som stod för visionerna?
Det är fina ord som används i politiken i Landskrona. Det är inte Q-ordet eller F-ordet som plockas fram. Det talas om ansvarstagande! Någon skrev nyligen någonstans att personen kräks om den får se fler uttalanden från Treklövern om ansvarstagande beträffande omsorgen i Landskrona. Kräkas av att höra ord – så det står skrivet! Men så är det! Detta samtidigt som just omsorgen havererar fullkomligt – framför våra ögon. Folk dör och det möts med ”vi tar vårt ansvar”. Det talas om utveckling, men tittar man noga på det och lyssnar så låter det mest i mina öron som stagnation. Eller ännu värre, som haveri. Vår välfärd får lida och vi med den. Den säljs ut bit för bit, den monteras ner, avskaffas, tynar bort. Människor protesterar inte. Det får någon annan göra. Jag ser exempelvis dagligen inom vården hur ekonomiska prioriteringar går före kvalitet, omtanke och just omsorg. Man är nere och petar på detaljnivå för att försöka skruva åt i kostnaderna. Allt ska vara så billigt som möjligt, allt ska bli så kostnadseffektivt som möjligt. Köp hellre bullar från Willys än från Trädgårdsgatans konditori. Det är väl klart, det är väl onödigt att ha onödiga kostnader, heter det. Skruva till, skära ner, kostnadseffektivisera, vända på siffror, leverera resultat. Cashen ska in. Och eftersom det i ord låter som stressande, så är det faktiskt som ett resultat också stressande. Ta lite blodtryckssänkande vettja, det hjälper, sägs det. Eller en promenad i våra parker. Eller prova yoga. Vi är nere på kronor och ören. Minutstyrning. Snart talar vi om sekundstyrning. Men några pengar till arbetsskor för personalen inom omsorgen, kan man ändå inte skaka fram. Är det möjligt? Hur är det möjligt?
Dagens styre i staden har det lätt, för de lever på gamla meriter. Inte deras egna meriter, utan stadens. Det är så fint i Landskrona, sägs det. Ja, det är det. Allt det där som människor älskar med Landskrona – särskilt under våren, sommaren och början av hösten – det vill säga parkerna, koloniområdena, träden, naturen, vallgravarna, promenadstråken och närheten till havet. När man tänker efter, så är det ohyggligt imponerande hur tidigare generationer har planerat och planterat dessa delar av staden för kommande generationer – för oss och för de som ska komma efter oss! Det är fantastiskt vilken framsynthet man hade då! Det var ansvarstagande! Den styrande Treklövern har knapphändigt lyckats bevara arvet, de glider mest räkmacka på gamla meriter. Vad är det för någon slags utveckling för kommande generationer som Treklövern har bidragit med?
Marko Huttunen (S)
DEBATT - Inlägget på denna sida är insändare och åsikterna är skribentens egna
Debatt: Staden i dag är gamla meriter med nutida budgetlösningar!
DEBATT. Ord formar politik och verklighet. I Landskrona har den politiska retoriken under lång tid handlat om ansvar, utveckling och framtidstro. Men bakom de välvalda orden menar Marko Huttunen (S) att en annan verklighet växer fram: en stad som lever på gamla meriter, där visionerna har stannat av och där välfärden successivt urholkas.
