Fyra människor har dött efter allvarliga brister i Landskronas hemtjänst. Kommunen har gjort Lex Sarah-anmälningar mot sig själv. Anhöriga har förlorat sina närstående. Personal har vittnat om en pressad arbetssituation.
Nu kommer ännu ett allvarligt besked.
Arbetsmiljöverket riktar skarp kritik mot Landskrona Omsorg AB och pekar ut totalt 15 allvarliga brister inom två hemtjänstenheter. Myndigheten varnar för ohälsosam arbetsbelastning, bristande introduktion av personal, otillräckliga riskbedömningar, avsaknad av personlarm vid hot och våld, ergonomiska brister och en arbetsmiljö som riskerar personalens hälsa.
Detta handlar inte om mindre förbättringsområden. Det handlar om grundläggande arbetsmiljöansvar – sådant som varje arbetsgivare och ytterst den politiska ledningen har ansvar för att säkerställa fungerar.
Frågan som Landskronaborna måste ställa är enkel:
Visste den politiska ledningen om problemen – eller valde man att inte se dem?
Båda svaren är lika allvarliga.
Om den politiska ledningen inte kände till dessa omfattande brister efter mer än tjugo år vid makten, då har man tappat kontrollen över en av kommunens viktigaste verksamheter.
Om man däremot kände till problemen men ändå inte agerade i tid, då har man svikit både personalen och de äldre.
I båda fallen handlar det om ett politiskt misslyckande.
Arbetsmiljöverkets kritik väcker dessutom flera frågor som den styrande majoriteten måste besvara:
Hur länge har den politiska ledningen känt till dessa arbetsmiljöproblem?
Vilka konkreta politiska beslut har fattats för att förebygga problemen innan Arbetsmiljöverket ingrep?
Hur kan den styrande majoriteten tala om en väl fungerande verksamhet när både tillsynsmyndigheter och egna utredningar pekar på allvarliga brister?
Det mest anmärkningsvärda är att svaret från de ansvariga gång på gång är detsamma:
”Detta tar vi på största allvar.”
”Arbetet har redan påbörjats.”
”Nu ska vi göra bättre.”
Men varför börjar arbetet först nu?
Varför köps personlarm in först efter Arbetsmiljöverkets kritik?
Varför förbättras introduktionen först efter myndighetens ingripande?
Varför görs riskbedömningar först när Arbetsmiljöverket kräver det?
Under lång tid har den politiska ledningen beskrivit problemen som enskilda händelser. Men den bild som nu växer fram visar något helt annat.
När Lex Sarah-utredningar pekar på allvarliga brister.
När fyra människor mister livet.
När Arbetsmiljöverket konstaterar omfattande arbetsmiljöproblem.
Då handlar det inte längre om otur eller enstaka misstag.
Då handlar det om ett system som inte har fungerat.
Trots fyra dödsfall, återkommande Lex Sarah-utredningar och nu Arbetsmiljöverkets omfattande kritik framstår det tydligt att de åtgärder som hittills vidtagits inte har varit tillräckliga.
God äldreomsorg börjar med goda arbetsvillkor. Personal som arbetar under hög arbetsbelastning, saknar tillräcklig introduktion, saknar fungerande säkerhetsutrustning och inte ges rätt förutsättningar kan inte förväntas ge den omsorg som våra äldre har rätt till.
Det borde ha varit en självklar utgångspunkt för länge sedan.
I stället kommer åtgärderna först när statliga myndigheter ingriper och missförhållanden uppmärksammas. Så kan vi inte bedriva äldreomsorg.
Den politiska ledningen kan inte längre nöja sig med att säga att man ”tar kritiken på största allvar”. Landskronaborna har rätt att få veta varför dessa brister tilläts växa fram, vem som bär det politiska ansvaret och vilka konsekvenser detta får.
Ansvar handlar inte bara om att lova förbättringar när myndigheter ingriper. Ansvar handlar om att förebygga att människor far illa från början.
Landskronaborna förtjänar bättre än en kommunledning som ständigt ligger steget efter verkligheten. Våra äldre förtjänar en trygg och värdig omsorg. Personalen förtjänar en säker arbetsmiljö där de kan utföra sitt viktiga arbete under rimliga villkor.
Den fråga som fortfarande saknar ett trovärdigt svar är därför:
Hur många varningssignaler krävs innan den politiska ledningen tar sitt fulla ansvar?
Fatmir Azemi (S)
Kommunalråd
