I valrörelsens förspel hårdnar tonen, ofta i det lilla snarare än i det stora. Liberalernas skyltfönster upptas av budskapet “Tänk på att tomten är snäll, fast han är röd”. Ett exempel på hur den politiska samtiden allt oftare väljer pikar framför sakpolitik. De kan liksom bara inte låta bli. Och tanken leder osökt in på valet. Hur ska det egentligen gå för Treklövern? Så här inför valåret tänker man tillbaka på mandatperioden som varit.
Treklövern har sedan 2006 främst hållit ihop genom sin konstruktion. En praktiskt orienterad och resultatfokuserad styrmodell. Övergripande faktorer har varit tillväxt och ekonomisk hållbarhet, effektiv välfärd och samhällstjänster, organisation och planering framåt, en pragmatisk och mindre ideologiskt polariserad styrstil. En slags jämlikhet mellan parterna har fått råda. Ingen egentlig tydlig hierarki.
Iförd club blazer dunkar man varandra på ryggen och utbrister emellanåt “vi sköter kommunen”. Symboliskt kan man beskriva projektprocesser inom Treklövern på så vis att man slänger i en båt i sjön, knuffar i lite folk, ger dem åror, sparkar ut båten från kaj och säger åt dem att ro. De har hunnit halvvägs ut på sjön innan de kommer på vad de faktiskt är med om och då är det för sent att återvända. Så bildades Treklövern. Med arbetsgrupper som rodde runt på sjön och undrade hur de skulle hitta hem igen. Och så kan man beskriva många processer som inträffat i Landskrona. Fokus på mål och visioner och att alla satsningar görs i den riktningen.
Treklövern skulle nog själva påstå att de kan hålla på hur länge som helst och det skulle nog deras starkaste anhängare också göra. Målen kan framstå som tydliga, på det övergripande planet, men när man skrapar lite under ytan på hur det ska genomföras, så har det minst sagt sina utmaningar. Vi har alla sett exempel på detta, exempelvis Karlslundsprojektet.
När frågor glider över från att handla om investeringar, drift och förvaltning, effektivitet samt planering till att istället handla om värderingar, prioriteringar och målkonflikter, då riskerar det att knaka i fogarna på Treklöverstyret.
Miljöpartiet har gått från att vara ett parti som prioriterade miljön och klimatet främst, till att prioritera Treklövern first. Makten före miljön. Exempelvis har partiets främste företrädare Elvir Mesanovic i kommunfullmäktige sagt ganska uppseendeväckande saker om miljön och föroreningar i staden som tyder på att kommunen egentligen borde satsa mycket mer på miljön och klimatet, snarare än att miljöpartiet nödvändigtvis skulle fortsätta i Treklövern. Det märks i såväl stora som små frågor att miljö- och klimattänket inte genomsyrar Treklöverns arbete, det släpar alltid efter om än i uppklädd kostym och därmed borde varje miljöpartistisk väljare egentligen känna sig som ett flaskskepp.
Hur hamnade vi här egentligen och hur kommer vi härifrån? Genom att slå oss fria, eller ska vi vänta på att Liberalerna ska dra ut oss genom flaskhalsen? En gång i tiden fanns det en stridbar miljöchef i Högni Hansson på Miljöförvaltningen. Den förre miljöchefen hamnade i någon märklig vrå och den nya gillar säkert att gå i korridorerna med en filt över axlarna och hälsa på alla medarbetare. Den lokala förankringen är noll.
Moderaterna har gått från att vara kommunens största borgerliga parti i valet 2002, till att gå ett annorlunda öde till mötes. I snart 20 år har partiet vandrat i dödsskuggans dal i Liberalernas skugga. Visst är man med och styr, men det blir nog rätt kallt, ödsligt och trist. När ekonomisk rationalitet utmanas av symboliska krav och prioriteringar, så rycker det till hos Moderater, även om de kanske inte visar det så mycket bakom sitt pokeransikte.
Kärnan som tycks finnas kvar inom partiet, borde rimligen ställa sig frågor om hur vissa ekonomiska prioriteringar egentligen har gjorts. Var det egentligen ekonomiskt rimligt att köpa Hilleshögfastigheterna för över 44 miljoner kronor, utan att veta vad som finns under huven? Varför kunde man inte göra provtagningar och låta analysera proverna för att se vad det är för mark man köper?
Ekonomisk rationalitet får stå tillbaka för symboliska handlingar. Bara köp, kosta vad det kosta vill, vi har råd! Men, vad kostar det att sanera? Vad är det ni har gjort egentligen? Såhär strax efter jul frågar man sig hur det känns för Moderaterna att, så att säga, ha köpt grisen i säcken.
Var det ekonomiskt försvarbart att hasta iväg med att bolagisera Omsorgen? Borde man inte ha planerat övergången först? Att man valde en djärv orange färg för profileringen hjälpte väl föga när hela projektet har havererat. Hur förklarar ni det rakryggat för era väljare? Kom ihåg att högmod går före fall. Och på tal om Omsorgen, inte är det väl försvarbart ens för en Moderat att behöva läsa i tidningen om den ena skandalen efter den andra inom vården.
Är ni som Moderater verkligen stolta över de ekonomiska prioriteringar som görs när ni från Treklövern skryter om överskott och en ekonomi i balans, medan tidningarna fylls av skräckexempel på hur en kommun inte ska ta hand om äldre?
Är ni nöjda när 8 chefer och totalt 122 personer inom socialtjänsten har slutat sedan 2023?
Hur ska kommunen arbeta på ett effektivt och stabilt sätt med många av de människor som kanske behöver kommunens hjälp allra mest?
Ni vet ju om att man måste ta hand om människor, annars blir kostnaderna bara dyrare för varje år som går. Skjut inte upp till morgondagen vad du kan göra i dag. Vad är det med detta förfarande som ni är så stolta över inom Moderaterna? Skulle inte ni, med handen på hjärtat, uppskatta att kunna titta både socialarbetarna, de som behöver socialtjänstens hjälp och era väljare i ögonen och säga att de där symboliska prioriteringarna förklädda som strategiska investeringar och budgetöverskotten kanske får vänta så att vi kan få ordning på socialtjänsten?
Och sist men absolut inte minst, gav befolkningstillväxten i Norra Borstahusen verkligen den ökade skattekraften ni hoppades på? Eller har Norra Borstahusen kanske inte ekonomiskt klarat av att lyfta Landskrona riktigt så mycket och på det sätt som ni hade föreställt er? Är det inte dags att tillsätta en utredning och reda ut detta?
Avslutningsvis, även om Treklövern tror att de kan hålla på hur länge som helst, så hinner verkligheten i fatt dem också. Skandalerna avlöser varandra. Nu är det inte bara misskött vegetationsröjning, ogräs och hål i gatorna, nu har allvaret hunnit i fatt dem, det handlar om människoliv och människoöden. Det finns andra som vill och kan styra staden, med fokus på förvaltning, att verksamheten ska fungera som det är tänkt. En välfärd vi kan vara stolta över.
Landskrona behöver inte en misskött kommunal verksamhet som fyller tidningarna med skandalartiklar. Det är pinsamt! Det får räcka nu!
Marko Huttunen (S)
