Behöver man oroa sig?
En kompis skickade en länk på Facebook till en text om partiet Vision och frågade mig om det är något som man behöver oroa sig för. Den som hade skrivit artikeln oroade sig nämligen. Rubriken till texten är “Ett andra islamistiskt parti har i tysthet grundats i Sverige, under namnet Visionspartiet”.Behöver man oroa sig?
Jag tänkte inte såga varken textförfattaren eller artikeln i sig, utan jag tänkte försöka resonera kring oron som artikeln andas och troligen den oro som min vän frågade om. Men inledningsvis måste jag påpeka att det räcker med rubriken för att konstatera ett felaktigt ingångsvärde. Partiet Vision finns, deras grundande har inte gjorts i tysthet, det har dokumenterats väl av exempelvis Magnus Arvidsson på HD/Landskrona Posten (här är en utsökning av artiklar: https://www.hd.se/sok?query=sead%20busuladzic). Var nu inte en god elev i livets hårda skola, läs inte rubrikerna utan läs de faktiska artiklarna! Och om du skriver att du inte har en prenumeration på lokaltidningarna där du bor, så kanske du ska oroa dig för den demokratiska utvecklingen i Sverige mer än för islamiseringen av landet. Men jag återkommer till detta.
Kritiken mot Visionspartiet
Jag läste texten och började svara min vän utifrån hur jag resonerade om artikeln. I artikeln står det: “I fråga om minoritetspolitik menar partiet bland annat att afrosvenskar och muslimer bör erkännas som särskilda minoritetsgrupper. Här kan det tilläggas att att bli officiellt erkänd som minoritet i Sverige är ett “stort steg”. Om islam officiellt skulle erkännas som en minoritet, skulle islams inflytande öka mycket kraftigt.”
I texten står det även: “Inom minoritetspolitiken kräver partiet också att begreppen rasifiering och etnisk diskriminering ska skrivas in tydligare i brottsbalken, och att personer som utövar rasifiering ska kunna ställas inför rätta. Därtill krävs att myndigheter och andra samhällsaktörer aktivt motverkar rasism. Strukturell rasism ska också utrotas från samhället.”
Författaren skriver även: “Partiet vill dessutom införa anonyma bostadsansökningar och jobbansökningar, för att minska diskriminering mot ”nysvenskar”.”
Och förstås tas halalmaten upp: “Det är också anmärkningsvärt att partiet kommer att kräva att halalmat ska serveras i alla kommunala skolor i Sverige. För detta behövs enligt partiet kökspersonal med särskild kompetens inom halal, inklusive kunskap om renhetsreglerna kring maten.”
Han asvlutar texten med orden: “Islamiseringen av Sverige tar ett nytt kliv framåt”. Jag behöver väl inte nämna på vilken nivå kommentarerna har haglat i kommentarsfältet.
Och så lite fakta
Jag vände mig till AI och ställde lite frågor. Hur många muslimer bor det i Sverige? Hur har befolkningsökningen för muslimer i Sverige sett ut över tid? I korthet, cirka 8%. Hur många olika bidragsberättigade muslimska samfund finns det? Sju muslimska trossamfund med ca 200 församlingar. Liksom muslimerna i världen på flera sätt är fragmenterade och splittrade är de även det i Sverige. Om man inte kan få alla svenskar som är födda här och som indoktrinerats med Bamse, Barnen i Bullerbyn och Bolibompa att rösta på ett och samma parti, varför skulle en splittrad grupp människor med ännu sämre förutsättningar som kommit till Sverige under en 50-årig period från vitt skilda länder att kunna enas bakom ett parti? Är det något att oroas för? Är islamiseringen nära förestående?
I Sverige är Samer, Sverigefinnar, Tornedalingar, Judar och Romer erkända nationella minoriteter. Deras språk har särskilda rättigheter enligt lag som innebär att deras kultur och språk ska värnas och skyddas. Partiet Vision önskar få afrosvenskar och och muslimer att bli erkända. Är det samhällsomstörtande? Knappast. Islamisering? Nä. Kommer svenskar tvingas prata arabiska? Icke. Är 8% en minoritet i ett land? Absolut. Ska de erkännas som en minoritet? Inte nödvändigtvis, det finns många berättigade invändningar mot det.
Det är desto viktigare att människor som kommer till Sverige integreras, än ges minoritetsrättigheter. 8% av folket är knappast en utdöende del av befolkningen med behov av särskilt erkännande och särskilt stöd av staten för att överleva. Den moderna demokratin i Sverige tillskrivs en start 1921 med den allmänna rösträtten. Den muslimska befolkningens utveckling i Sverige ser ut på följande sätt enligt AI:
1930 – 15 personer som själva uppgrav muslimsk tro
1950 – Cirka 500
1960 – Några tusen
1976 – Cirka 12 000 medlemmar i statsbidragsberättigade samfund
1991 – Cirka 50 000 i islamiska samfund
2000 – Cirka 100 000
2010 – Cirka 110 000
2021 – 224 0000+ med medlemskap i församlingar
“Sörj inte, organisera er!”
Under 2021-2025 beräknas 700 000 – 1 000 000 med muslimsk bakgrund i landet, det är alltså väldigt många fler än de som finns i de muslimska samfunden. Som tidigare nämnt, splittringen inom islam är också utbred med allt från konvertiter och avhoppare till integrerade och sekulariserade muslimer till troende, ja även fanatiker. Skulle alla dessa vilja samma sak och rösta på samma parti? Inte troligt, varken i Landskrona, i Skåne eller i Sverige. Muslimers existens i Sverige är inte direkt hotad.
Är rasism ett problem i Sverige? Absolut. Påverkar det bostadsmarknaden och jobbmarknaden? Tveklöst. Är ohygienisk hantering av mat i Sverige ett problem? Ja, vi har ju sett skandalartiklar om både mAx hamburgarekedjor, samt Coop och ICA. Behöver man servera halalmat i alla Sveriges kommunala skolor? Troligtvis inte.
Men att starta ett politiskt parti, att engagera sig, att delta i den offentliga debatten, att försöka påverka beslutsfattare och själv bli beslutsfattare, det är inte islamisering av Sverige, det är demokratisering av muslimer. Det är integration av hitflyttade muslimer i Sverige och det svenska samhället. Om man är en del av det svenska demokratiska samhället, om man bor och arbetar här och betalar skatt, då ska man också vara med och påverka. Att organisera sig och engagera sig är ett bra sätt att säga, vi finns, vi vill vara med, vi har också något att säga och bidra med. Den svenskfödde amerikanske fackföreningsmannen Joe Hill sa, “Sörj inte, organisera er!”. Rätt så!
Bristande engagemang oroande!
Något som däremot är oroande är det bristande engagemanget i Landskrona, Skåne och Sverige. I samma takt som den muslimska utvecklingen skett i Sverige, har även en annan utveckling skett. Antal landskronabor, skåningar och svenskar som har medlemskap i ett politiskt parti, har minskat. Likaså har andelen prenumeranter av lokala nyheter minskat. Och engagemanget och aktiviteten i föreningslivet såväl inom kulturen som idrottslivet och annat föreningsliv och engagemang i politiken bland medborgarna kunde vara mycket högre. Det verkar som att egoismen ökat, engagemanget i det egna livet har ökat och deltagandet i det gemensamma samhället har minskat.
En kompis till mig har en dotter som för några år sedan ville börja spela handboll. Problemet, eller utmaningen som rosafluffarna säger, var att det fanns inte någon tränare för flickor i den åldern. Min kompis fick själv ställa upp och bli tränare. Att prenumerera på en lokaltidning och läsa artiklar, inte bara rubriker, utan faktiskt veta vad som händer i staden där man bor, borde nästan vara lagstadgat. Det är faktiskt svårt som politiker att föra samtal med människorna i en stad om aktuella frågor, som människor inte har någon som helst förkunskap om. När man försöker prata med folk, ber de en att skicka över en skärmdump på artikeln bakom betalväggen. Och ännu mer oroande är att till och med politiker i lokalpolitiken ber om skärmdumpar. Som politiker blir man då mer informerande, än argumenterande. Man bryter inte längre idéer mot varandra. Samtalet och debatten blir lidande. Det behövs ju en förkunskap, för att kunna samtala om aktuella frågor. Det blir inget utbyte av idéer när de man talar med varken är insatta eller har tänkt på frågorna innan. Grunden för demokratin tynar bort.
Föreningslivet utgör en viktig del av demokratin och samhället och att hålla sig informerad med nyheter likaså. Jag är mer oroad för den den demokratiska avvecklingen i Landskrona, Skåne och Sverige än “islamiseringen av Sverige”.
Avslutningsvis
I kväll uppträder artisten Simon Superti på Teaterparkens sommarscen och själv ska jag försöka gå dit och lyssna på honom. När jag skriver denna artikel hör jag Supertis musik på Spotify, bland annat låten Bullerbyn är död. Han sjunger:
“Vid den fläckfria fasaden, i ett sekelskifts kvarter
Där lyser lamporna i rad så fort som solen har gått ner
O när staden exploderar e de som dom inte hör
Du kan hälsa Astrid Lindgren att Bullerbyn e död
Rom pom pom”
“Ljudet av våld är det enda vi hör
Rom pom pom”
Marko Huttunen (S)
