Lafferkurvans politik urholkar välfärden – både i Sverige och i Landskrona
Vi lever i en tid där välfärden behöver oss mer än någonsin – men där politiken ger den mindre. I riksdagen styr en regering som hellre sänker skatter än stärker skola och vård. Och här i Landskrona leds kommunen av en liberal kommunledning som, istället för att säkra finansieringen av vår gemensamma välfärd, säljer ut den bit för bit.
Det är Laffer-kurvan i praktiken – en ideologisk föreställning där lösningen på alla problem är mindre offentlig sektor, mindre ansvar och mindre gemensamt.
En farlig idé i ny förpackning
Lafferkurvan är en ekonomisk modell som säger att för höga skatter minskar skatteintäkterna, eftersom människor då arbetar mindre. Det kan låta logiskt i teorin – men används i praktiken som en ursäkt för att genomföra skattesänkningar, nedskärningar och privatiseringar utan att ta ansvar för konsekvenserna.
Den här idén genomsyrar Tidöpartiernas politik. Istället för att rusta upp välfärden, väljer regeringen att sänka bensinskatter och arbetsgivaravgifter – medan sjukhusen skriker efter personal och lärarna lämnar yrket.
Landskrona: ett laboratorium för nyliberal välfärdsminskning
I Landskrona har Torkild Strandbergs styre inte sänkt skatten – men han har i praktiken gjort något annat: han har sålt ut det gemensamma. Kommunala bostäder och bolag har styckats upp och sålts. Omsorg har konkurrensutsatts. Välfärdens kärna har blivit en marknad.
Allt detta har skett samtidigt som man hållit fast vid en oförändrad skattesats, trots att staden har stora behov. Det är en medveten ideologisk strategi: att inte bygga ut det offentliga, utan att minska det – tills det inte längre är förmögna att bära sitt ansvar.
Laffersk politik är ingen slump – den är ett val
Det här är inte teknokrati – det är politik. Den så kallade effektiviseringen är en täckmantel för att flytta makt och resurser från det gemensamma till det privata. Och det är vi medborgare som betalar priset:
- När skolor stänger och elevstödet minskar.
- När äldreomsorgen går på knäna.
- När människor lämnas i utanförskap i stället för att lyftas in i gemenskapen.
Samtidigt breder retoriken om ”ansvarstagande” och ”balanserade budgetar” ut sig – som om välfärdens sönderfall vore naturens gång.
Socialdemokratin måste stå upp för det gemensamma
Vi socialdemokrater tror att samhället byggs starkt när vi gör det tillsammans. Vi vet att skatten inte är ett hot, utan en investering i vår gemensamma framtid. Och vi säger tydligt: det är inte rimligt att sälja ut välfärden för att slippa betala för den.
Vi vill bygga Landskrona – inte montera ned det. Vi vill ha skolor med resurser, äldreomsorg som håller och bostäder som människor har råd att bo i – inte fler utförsäljningar och fler marknadsexperiment.
Slutord
Lafferkurvans logik, med sina löften om att mindre ska bli mer, är en ekonomisk illusion. I riket och i Landskrona har den blivit ett verktyg för att underminera välfärden. Men välfärden behöver inte mindre – den behöver mer. Mer mod. Mer resurser. Mer politisk vilja att stå upp för det gemensamma.
Det är dags att välja väg: ska vi ha en stad som säljer ut sin framtid – eller en som investerar i den?
Ronnie Niby (S)
